Nattväkten.

I nattväkten uven vakar

och räven plägar sin gång.

Ingen av dem  försakar

det rov  som är deras fång.

Haren  flyr till sin boning

och fågeln som hukar i bo.

Båda ber om förskoning

och hoppas  på  nattlig ro.

Andmamman  som har sina ungar

tjäderhonan med sin små

Trycker i sjöar och dungar

traktar att morgonen nå.

Så är nattliga livet en tid

då fasan blandas med ron

En bön om föskoning och frid

och om livets konfirmation.

Men det är inte så alldeles givet

att morgonen åter gryr

Så är vakan en del av livet

existensens ett äventyr.