Särlingar.

Liksom vi är utrustade med ett ansikte och därmed en identitet är vi alla unika och skiljer sig från våra medmänniskor genom vårt eget väsen. Genom det genetiska arvet och påverkan av den miljö vi lever i utvecklas vi till helt egenartade personligheter. Och tur är väl det, annars skulle det vara ytterst svårt att att skilja den ena personen från den andra. Därtill är vår förmåga att fungera i ett socialt nätverk en egenskap som stärker vår status  gentemot dem som vi ungås med. Vi är accepterade som den personlighet vi är. En del av en samhällsfunktion.

Men det finns sådana som avviker från det gängse sociala mönstret. Kanske genom ett annorlund utseende. Eller ett annorlunda beteende. Kanske ett lyte eller någiot annat som gör att de inte är som alla de andra.  Förr i tiden kallades de ”original” eller ”byfånar”. Många gånger var de mentalt eller fysiskt störda på något sätt. Eller styrda av manier. Ibland gömdes dessa undan och blev hänvisade till en tillvaro i ensamhet och lönndom.

I varje by och samhälle fanns det förr i tiden sådana som betecknades som ”original”. Ofta väckte de större intresse i gemenskapen än andra. Men de blev oftast  sedda som just de personer som de var och tilldrog sig många gånger större uppmärksamhet är så kallade ”vanliga människor”. Visst var de av och till föremål för byskvaller och det tisslades och tasslade rätt frekvent om dessa. Men de levde ändå sitt liv utan att egentligen störa någon.

Jag tycker att vi även i vår moderna tid skall har råd med lite särlingar här och där. Att vi skall tycka om även de som inte är är ”som alla andra”. Ofta var förr den lilla byn en tämligen isolerad gemenskap. Alla kände alla och hade kunskap om hur samhället fungerade, vilket gjorde det lättae att fungera.

I vår tid som mer och mer präglas av att det globala perspektivet luckras denna slutna gemenskap upp och ersätts med en samhällsordning som präglas av mer olikheter.  Gemenskapen ersätts av en ”vi och dom anda” som gör människor osäkra. Språkliga och kultirella hinder bygger upp barriärer mellan olika grupperingar i samhället. Troligen kommer vi att få leva med denna ordning varför vi får finna oss i att livet omkring oss förändras. Det är då viktigt att det finns sådana som har förmågan att bygga broar mellan dessa grupper och arbetar för att lägga till rätta  sådana divergenser.