Födelsedagen

Jag tänker berätta en händelse som ligger förfärligt  långt tillbaka i tiden. Namnen är fingerade och dialekten Björnamål. Detta var ungefär vad som hände.

Då´n Baldvin skull fyll femti.

N´Baldvin hadde vorte te åra sä han skull delå fylle femti. Dä va jussum en stoern bemärkelseda. Han hadde fundere  öm han sku hana kalas men de vet jäg int.

Pajka harns, de va n´Nesse å´n Rudolf. Åsså´n  Himpe. Ja han hette egentligen Henrik men kalles allten Himpe för han hadde na fel tine bern sä han jussum himpe på.

Dam fundere att ”no mast vä skjute en salut för göbben då han fylle jämt”. Sä pån dän mararn då de va dags hadde dam ladde bakal bönninga vä fem skött. Då förste skötte braka å sä for katta söm e streck unner lagårn. Vä annere skötte for na pinna bårti brandstegan. Treje skötte då for hele stegan vä dunder å brak. Fjärle skötte tog alla fönsteruter på baksia gårn. Då hadde n´Baldvin vakne å stack ut huvve då femte skötte brake dell. Då la säg fönsterkärmen söm en kraga rönt halsn på´n Baldvin.

N´Baldvin han vorte förståss ampen å skällde ut pajka sine å de grövste. Sä dam va int värd ens´n dose dynge. Han skällten bra langen stann.

Då göbben sku dra at säg andan då passen Himpe på å steg fram å sa: ”Ha den äran pappe!”

,