Uppkopplad.

Såg an  del på programmet med Skavlan i kväll. Det var gripande att följa missionrens berättelse om om hur hon överlevt ebolaviruset. Nästan lite av ett under. Situationen i Västafrika är mycket allvarligt så till vida att det inte finns resurser att behandla alla som insjuknar. Det kan bli näst intill katastrof för befolkningen i de drabbade länderna om det inte går att stoppa spridningen.

Intressant var också inslaget med den proffessor som som skrivit en bok om hur användningen av olika syberfaciliteter påverkar hjärnan och vårt sätt att tänka och bete oss. Egentligen om man rätt tänker efter kommer hon inte med något revolutionerande nytt eftersom varje ny innovation i varje tid alltid har förändrat vårt sätt att tänka och uppföra oss. När järnvägen i slutet av 1800-talet drogs förbi Långviksmon passerade den en liten oansenlig skara torpargårdar som dittills hade levt i stort sett isolerat från omvärlden. Några enkla klövjevägar var den insrastruktur som erbjöds. Skulle man till äventyrs besöka Stockholm var det en tio dagars sjöresa som stod till förfogande sedan man till fots tagit sig ned till Örnsköldsvik. De allra flesta hade inte varit mer än till någon grannby. När så järnvägen kom till kunde man besöka Örnsköldsvik över dagen och vara i Stockholm på mindre än ett dygn. Förvånndsvärt snabbt vande sig nänniskorna vid det nya sättet att leva. Men visst förändrades tillvaron. Och förmodligen också sättet att tänka och reflektera.

Möjligheten av att ständigt vara uppkopplad med omgivningen och övriga världen har på kort tid blivit en tillgång som de flesta anammat. Likasom många andra nymodigheter kan det  missbrukas i början vilket möjligen kan tyckas vara av ondo. Men likasom många andra nymodigheter tror jag den så småningom finner sin plats i tillvaron. När ett gäng tonårsflickor sittter mittemot varandra och SMS-ar till varandra i stället för att samtala kan det tyckas lite destruktivt, men sådana företeelser kommer troligen att försvinna med tiden.

En företeelse som definitivt inte kommer att försvinna så länge jag lever är att mellan varje ny dag finns möjlighet till en natts stärkande sömn , en möjlighet som är mig kär att utnyttja.

Gonatt och gomorron.

Uppkopplad.

Såg an  del på programmet med Skavlan i kväll. Det var gripande att följa missionrens berättelse om om hur hon överlevt ebolaviruset. Nästan lite av ett under. Situationen i Västafrika är mycket allvarligt så till vida att det inte finns resurser att behandla alla som insjuknar. Det kan bli näst intill katastrof för befolkningen i de drabbade länderna om det inte går att stoppa spridningen.

Intressant var också inslaget med den proffessor som som skrivit en bok om hur användningen av olika syberfaciliteter påverkar hjärnan och vårt sätt att tänka och bete oss. Egentligen om man rätt tänker efter kommer hon inte med något revolutionerande nytt eftersom varje ny innovation i varje tid alltid har förändrat vårt sätt att tänka och uppföra oss. När järnvägen i slutet av 1800-talet drogs förbi Långviksmon passerade den en liten oansenlig skara torpargårdar som dittills hade levt i stort sett isolerat från omvärlden. Några enkla klövjevägar var den insrastruktur som erbjöds. Skulle man till äventyrs besöka Stockholm var det en tio dagars sjöresa som stod till förfogande sedan man till fots tagit sig ned till Örnsköldsvik. De allra flesta hade inte varit mer än till någon grannby. När så järnvägen kom till kunde man besöka Örnsköldsvik över dagen och vara i Stockholm på mindre än ett dygn. Förvånndsvärt snabbt vande sig nänniskorna vid det nya sättet att leva. Men visst förändrades tillvaron. Och förmodligen också sättet att tänka och reflektera.

Möjligheten av att ständigt vara uppkopplad med omgivningen och övriga världen har på kort tid blivit en tillgång som de flesta anammat. Likasom många andra nymodigheter kan det  missbrukas i början vilket möjligen kan tyckas vara av ondo. Men likasom många andra nymodigheter tror jag den så småningom finner sin plats i tillvaron. När ett gäng tonårsflickor sittter mittemot varandra och SMS-ar till varandra i stället för att samtala kan det tyckas lite destruktivt, men sådana företeelser kommer troligen att försvinna med tiden.

En företeelse som definitivt inte kommer att försvinna så länge jag lever är att mellan varje ny dag finns möjlighet till en natts stärkande sömn , en möjlighet som är mig kär att utnyttja.

Gonatt och gomorron.