Våren på Tallbacken

Vi lever i ett underbart land, vårt Sverige. Det visar skiftande naturupplevelser beroende på var någonstans i  Sverige vi bor. Långt uppe i norr är det fortfarande vinter med minusgrader ibland ner mot minus tjugo. Detta medan i de sydligaste delarna man förbereder trädgårdarna för att plantera vår och sommarblommorna, Vi i Norrland väntar fortfarande på de första vårtecknen och med rådande temperaturläge mad många minusgrader på nätterna är snötäcket så gott som helt intakt, Skotersäsongen pågår och lederna är fullt körbara. Jag pratade i dag med min granne som har fiskedon ute på Långvattssjöns is. Han berättade att istäcket ännu är drygt en meter tjockt

I samband med väderleksrapporten i dag varnade de för gräsbränder i landets södra delar. Jag tänkte då att sådana farligheter är vi ännu förskonade ifrån Dessutom är det fortfarande absolut myggfritt. Men solen gör sitt bäst för att förändra och försköna. Skall försöka lägga in några bilder från Tallbacken som visar att risken för gräsbränder är obefintlig-

I Coronavirusets grepp.

Just nu är närmare två miljoner sjuttiplussare mer eller mindre internerade i sin bostad, Det är bara en av alla de konsekvenser som följer i den rådande pandemins fotspår. Om man tänker efter innebär detta en mångfald olika situationer för människor runt om i Sverige. För min egen del tar jag min karantän med en god nypa tillförsikt. Den är för närvarande inte alldeles total. Jag var till exempel ner till Missionskyrkan i dag och bevistade en gudstjänst där barn och ungdomar medverkade. Om det är oansvarigt eller ej har jag egentligen ingen djupare kunskap om.

Lyssnade i kväll till statsministerns tal till nationen. Där upprepade han allvaret i den uppkomna situationen och vädjade till svenskarna att visa sin solidaritet. Vilket i korthet betyder att solidariskt ställa upp för och ta till sig de åtgärder som regeringen i samråd med andra parter har infört. Många menar dock att vidtagna åtgärder har fått en sådan effekt och nått en nivå som bringat pandemin till en hanterbar nivå. Man kanske därför bör töva lite grann med att vidta ytterligare inskränkningar. De närmsta dagarna kommer att kanske ge svar på detta.

Vid veckans slut.

Tiden rinner fort iväg vi hör dess sång men kan inte fatta dess hast. Mitt i livets brus är det ibland nödvändigt att stanna upp och besinna dess intighet. Då är det stärkande att finna något rofyllt som till exempel budskapet i den dikt jag bifogar och som heter.

Aftonsång.

Det lider mot kväll, dagen är till ända, mitt verk är slut, tvingad till final

En aning av ett stoft skall mitt sinne lända, blott ett korn i universums stora sal.

Om än smått och ringa det skall ge, en liten aning utav evigheten.

När det mot natten lider vill jag mig bege, till rofyld nejd och känna trivsmheten.

I tidens längd och mina dagars rad, var ny morgons absoluta ro.

När livets timmar bildar en parad, så tidens rara rosor där kan gro.

Den ro och frid jag då förnimmer, är en ringa del av saligheten.

Som ger tillvaron rosenskimmer, och skänker frid uti förnöjsanheten.

Då har jag slutligt funnit stillsam frid från dagens många små bestyr.

Tillända är all veckans strid, då jag från dagens trånga trängtan flyr.

Jag sluter mina ögon, stillheten är min, dagens larm har tystnat, stilla domnat.

Med ljuvlig harmoni och rofyllt sinn, jag i Morfei armar lugnt hr somnat.

Att finna rofylld vila är en skatt som mig berikar, skänker stilla ro.

Den ger mig krafter, hugsvalar mig så att jag slutligt vilar uti tryggat bo.

Så kan jag modigt möta morgondagen, med krafter som jag fått på nytt.

I reningsbad min själ är tvagen. så all min djupa ängslans oro flytt.

Coronan som jagar oss.

Så här i Coronatider blir man fångad av en konstig känsla av kluvenhet. Minut för minut blir vi genompepprad av all den information som ständigt beskriver den ovanligt farliga och  samhällsdestruktiva situation vi alla i Sverige befinner oss i. Oftast beskrivs den som början till en bottenlös katastrof. Alla över sjuttio år är formellt  satta i karantän, Cirka 1,8 miljoner. Enligt Folkhälsomyndigheten är alla åtgärder väl motiverade och till stöd för medborgarnas välbefinnande. Och ett led i att begränsa pandemins återverkningar på samhället.

Samtidigt lever v ii lilla Långviksmon där ingen invånare tycks bry sig om virus hit och virus dit och lever sitt liv som om ingenting hänt. Strängbetong fortsätter att leverera sin närmare 2,000 ton i veckan. Lastbilar hämtar gods dag som natt. Övriga industrier och arbetsplatser kör också på som vanligt. Jag rymde i dag tillsammans med mina kära grannar ner till Millas restaurang och åt lunch. Där var det gäster som vanligt och ingen av dem tycktes vara behärskade av någon särskild pandemiskräck.

Av det blir min slutsats att kan skall väl ta till sig all information av betydelse och själv göra sin egen riskbedömning. Naturligtvis inte negligera de faror som en pandemi kan åstadkomma. Men därför inte leva som om morgondagen vore den sista. Jag är samtidigt medveten om att dessa funderingar kan tyckas obstinata och betraktas som nonchalanta varför jag längst inombords ända har en oro för rådande situation. Jag bara beskrivit en känsla jag har

Konfektion förr i tiden.

Numera när vi är i behov av något nytt i klädväg går vi till någon konfektionsaffär, HM eller Dressman och liknande och inhandlar ett som vi tycks ha behov av. Olika företag i branschen tävlar om att tillfredsställa sina kunder. En klädkedja som till exempel Hannes och Mauritz är dessutom etablerad i en rad olika länder. Och gör dessutom väldiga vinster på sin verksamhet.

Under min uppväxttid här i Långviksmondet var det helt helt annorlunda. Då var det till att uppsöka någon lokal skräddare om man till exempel var i behov av ett par nya byxor. Här på orten fanns det en skräddare som hette Alrik Siljemo. Det var en bygdens egen son. Hans föräldrr hette Erik Person (Erikpers´n) med hustru Karin. (Erikperkajsa). Alrik Siljemo hade sitt skrädderi inrymt i den fastighet som i dag ägs av Alex och Vilma.

Min första kostym fick jag däremot uppsydd av en skräddare i Trehörningsjö. Jag minns att jag fick ta middagståget dit för provtagning. Åkte sedan hem med fyratåget. Sedan tog det någon vecka innan det meddelades att nu var kostymen färdig. Åter en tågresa till Trehörningsjö för att hämta och betala kostymen.Om det fordrades några små ändringar verkställdes det på direkten.

Hos Arik minns jag att han sydde ett par byxor åt mig. Man kunde i princip komma till honom när man ville och följa hans arbete. Något som jag tyckte verkade lite avigt var att han satt uppe på bordet med korslagda ben och sydde. Men det verkade som alla skräddare gjorde så. Det var slitstarka plagg som de tillverkade. Tyget var äkta Scheviot.

Rapport från en arresterad.

Jag hade för avsikt att skriva en blogg utan att nämna något om den rådande pandemin men insåg snart att det är hart när omöjligt. Det handlar i första  hand om svårigheten att ta det rådande Coronaläget på största allvar. Mycket på grund av alla rapporter om smittspridning hit och smittspridning dit. Att dagligen matas med rapporter via TV och andra medier om vilka stora risker man dagligen utsättes för samtidigt som man lever i en nära verklighet som alls inte präglas av något riskfyllt. Att tillhöra en riskgrupp utan att förnimma faran.

Jag har till exempel konstaterat att det där med toapapper det skiter jag i. Och internattillvaron den blir nog så småningom en del av tillvaron. Det fordras kanske bara en viss tillvänjning. Det är bara en fråga man ställer sig: hur länge kommer pandemin att vara? Vissa förståsigpåare menar att det kommer att under sommaren bli en viss tillbakagång på grund av att viruset inte trivs i värme. Men det är samtidigt rätt sannolikt att det tar ny fart inför kommande vinter. Historiskt sett har vissa pandemier haft vågor av muterade virus ända upp till fyra gånger och således pågått i flera år.

Annars är det så att här på Tallbacken är läget rätt stabilt. En viss längtan efter vår och sommar finns givetvis i underliggande skikt. Och att tillvaron skall normalisera sig. Men man får väl  vaska av den gamla devisen: DET ÄR SOM DET ÄR OCH BLIR SOM DET BLIR VARFÖR MAN MAN FÅR ACCEPTERA ATT DET BLIR SOM DET BLIR FÖR ATT DET ÄR SOM DET ÄR.

En dag i frihet.

Folkhälsomyndigheten har gått ut med en rekommendation gällande vi äldre. Eftersom vi klassas som en så kallad riskgrupp har vi beordrats att framgent hålla oss inomhus i våra hem. Hur länge har de inte angett.  Dessvärre har jag i dag brutit mot denna förordning. Jag var nämligen kallad ner till lasarettet i Örnsköldsvik för en efterkontroll. Ringde ner för att kolla att jag kunde ställa  upp på det. Och fick det positiva svaret att det var möjligt. Därför åkte jag i dag ner till Örnsköldsvik, besökte lasarettet och dessutom gjorde ett nedslag i Järved.

Det är ingen uppbygglig tanke att ständigt vara internerad här hemma. Även om jag inte har några som helst problem att få tiden att gå känns det ändå som en viss begränsning i den personliga friheten. Särskilt som man inte har en aning om hur länge detta kaos kommer att vara.

Ytterligare restriktioner kungjordes i dag gällande undervisningen i gymnasiet och högskolan. Det skall under en tid endast erbjudas undervisning på distans över internet. Men det är inte i alla lägen att det funkar så väl. I praktiska och yrkesinriktade ämnen är det inte alltid att det går att genomföra. Men det är väl att se det positivt och göra det bästa av situationen.

Det framgår alltmer tydligt att näringslivet har vissa svårigheter att hantera de svårigheter som pandemin orsakar. Regering och stat har till exempel gått in med enorma belopp för att inte flygbolagen inte skall konka. Det verkar också som att turistnäringen går en mycket svår tid till mötes. Om pandemin håller i sig under sommarens turistsäsong kan det bli riktigt uselt-

Hongkonginfluensan.

Det var en pandemi som utbröt i Kina sommaren 1968 och sedan spred sig till Honkong där en halv miljon människor insjuknade. Mycket snart kunde man visa att influensan orsakades av ett nytt virus H3N2 som är en subtyp av influensavirus typ A. Infektionen spred sig över Asien i augusti 1968 och nådde Indien och Amerikanska kontinenten i september, bland annat med hemvändande soldater från Vietnamkriget. Vid denna tid började den även dyka upp i Europa medan Japan drabbades först i januari 1969. Antalet döda i världen beräknas til omkring en miljon.

I Sverige uppträdde sporadiska fall i november och december 1968 och övergick i en första våg under de första månaderna 1969. En andra kraftigare pandemivåg svepte över Sverige vid årsskiftet 1969-1970. Den 27 februari 1969 rapporterade  Svenska  Dagbladet om 300.000 fall i Sverige.

Börjar alltid i Kina

Jag tycker att det är uppseendeväckande att samtliga pandemier har börjat i Kina. Grundorsaken tycks vara att vissa virusarter muterar bland fåglar, företrädesvis höns, och därefter omvandlas till influensavirus som kan spridas till människan. Det orsakas i stor utsträckning, vad jag kan förstå, av deras sätt att hantera dessa fåglar. Om man väldigt tidigt kunde upptäcka och eliminera dessa mutationer kunde man kanske undvika att de utvecklas till en pandemi. Det är ju lättare att stämma i bäcken än i ån.

Coronapandemin

Det fortsätter att vara lite förvirrat omkring nuvarande pandemi. 6 dödsoffer har bekräftats. Samtidigt har Folkhälsomyndigheten gått ut med en rekommendation som innebär begränsningar för personer över 70 år. De skall företrädesvis vistas isolerad från kontakt med andra. Man får inte ens göra sina matinköp själv. Sett ur mitt perspektiv här på Tallbacken, geografiskt långt från konstaterade smittohärdar känns det lite som överarbetat. Jag är kallad till lasarettet i Örnsköldsvik för efterkontroll i morgon men har blivit avrådd från besöket. Skall kolla i morgon om det är OK. Det känns lite konstigt för en sådan som jag att bli helt avskärmad från omvärlden på obestämd tid. Det rådande kaoset kan ju pågå något år, vad vet jag. Något som får mig att "huskes".

I övrigt fortsätter jag mitt träningsprogram som förut och upplever att jag återfår mina benkrafter eftersom. Längtar faktiskt efter att våren skall göra sitt intåg så att det blir mänskligare att vistas utomhus.