En delvis nyskriven dikt får pryda mitt inlägg i kväll.

Två bröder.

Det var två bröder från Borås, som inte var lika varandra.

Den ene var dum som en gås, men det var inte den andre.

Den ene hade gul toalett, som fick ett besök då och då.

Den andre en trasig klosett, med inkontinens då och då.

En broder förvärvat ett radhus, med trädgård och grönsaksland.

Den andre skötte ett badhus, där han övernattade ibland.

Den ene var lång som en stör, den andre var mer korpulent.

En hade hetsigt humör, den andre mer ambivalent.

Den ene drack endast vatten, den andre pimplade sekt.

Den ene var uppe om natten, den andre somna direkt.

Den ene hade rödbrusig näsa, den andre var vit som en fis.

En hade svårt för att läsa, en annan var väldigt vis.

En hade mörkt vågigt hår. Detta skall allom veta.

Den andre hade missväxt så svår, bara enstaka strån som spreta,

Den ene i ryggen var krum, den andre rak som en stång.

En var för körsång ljum, men den andre älskade sång.

En broder var slö och lat, och slösade bort sin tid.

Den andre pigg och kavat, och som hyllade arbetets id.

Kan tyckas ett säreget par som ej kunde leva ihop.

Men tillsammans prydligt de bar, Svart livré och plommonstop.