Något om vilodagen.

Jag erinrar mig en gammal sån vi sjöng i Missionshuset förr i tiden. Jag vet inte om den är lika aktuell idag.

De första två verserna lyder så här

Sabbatsdag hur skön du är. Skänkt av gud jag har dig kär.

Kom o kom att än en gång, samla oss till bön och sång.

Efter arbetsveckans strid får vi sitta ner i frid.

Vid vår faders rika bord, lyssnande till nådens ord.

Helgfrid

Numer är det en helt annan syn på vilodagen. Förr var det övervägande fysiskt arbete som tärde på krafterna på ett helt annat sätt än idag. Nu är man andligt och mentalt mera uttröttad. Det kanske inte upplevs lika påtagligt trots att det nog tär på kroppskrafterna i lika hög grad som fordom. Det är nog därför det numer är å många som "går in i väggen" med så kallad stressrelaterad utmattningssyndrom.

För många antal år sedan var det fullt accepterat att från klockan 18 på lördag kväll till 18 söndag kväll utförde bara de nödvändigaste sysslorna. Trots att de flesta idag har arbetsfria lördagar är det som att allting skall fixas under söndagen.

Jag minns att när vi hade traktorkörslor åt jordbrukarna runt om i bygden var det ingen traktor igång före söndagskvällen.

Jag tror att det vore nyttigt att i någon mån återställa den forna synen på vilodagen