om våra ord.

Ett inlägg om vårt språk.

Har förmodligen behandlat det här temat förut i något tidigare inlägg. Jag tycker det ändå är så pass intressant att det försvarar en plats i dagens.

Språket = En kombination av ord.

De tusentals olika språk som finns runt om i världen bygger i stort sett på samma förutsättning. Nämligen en kombination av bokstäver och i några fall av speciella tecken.

Historiskt sett bestod de första trevande försöken att förmedla sina tankar i skrift av en rad olika tecken. Det var Kilskriften och sedan hieroglyferna och en rad andra tecken som till exempel hos Kineserna och Japanerna med flera. Hos oss här i Norden dominerade runorna med dess alfabet tills vi så småningom kom att gå över till det så kallade Arabiska. Sedan dess består således allt litterärt skapande av en kombination ac dessa tecken. En svindlande tanke.

Jag hittade i mitt digra arkiv en dikt som i viss mån berör detta tema. Den heter

En räcka av ord

I bland kan man skriva om alls ingenting,

helt utan den minsta mening.

Endast staplade ord runtomkring.

som bildar en konstig förening.

Ett verk som är utan mening och mål,

kan man med möda författa.

Men frågan är om det verkligen tål,

att uppnå de mål som är satta.

Således är det en räcka av ord,

som i sig inte har något värde.

Som kan misstänkas vara ett mord,

på ett bra innehåll från de lärde.

Då kommer osökt den frågan.

Hur kan det då vara fatt?

Har man ej den rätta förmågan

att nå de mål man har satt?

Om man således har en god ambition

att skriva en vettig vers.

Kan följden bli en konstruktion,

av en nog så svettig pärs.

Så till slut blir sannolikt kontentan

av denna ordkonstruktion.

Att man avsäger sig all förväntan

på en mening med full perfektion.

Ty om man fortsätter arr skriva,

någonting helt osannolikt.

Kan man anklagas för att bedriva,

något konstigt som inget är likt.

Är så ettrig och envis,

att man bedriver sin dikyning ändå.

Kan det vara ett kraftigt bevis,

på en galenskap svår att förstå.

De bör man nog sluta att dikta,

Då en så svag komposition

fär läsarnas livsmod att svikts,

inför denna infama ordkonstruktion,