Funderingar.

Jag fick idag ytterligare ett dödsbud. En man i samhället som kommit till den aktningsvärda åldern av 97 år. Han bara avsomnade lugnt och stilla i sitt hem. Han var näst äldst i Långviksmon. Därmed är jag den tredje äldsta i bygden. En nog så ovanlig position.

Visst kan det förhållandet vara anledning till vissa funderingar, men samridigt blir vi ju alla äldre. Något som vi är tvingade att acceptera. Med anledning av detta har jag snickrat ihop en beskrivning av mitt levnadsförhållandet som lyder:

Kroppen och knoppen är toppen

Men bena är klena och sena.

När man nås av ett sådant bud blir det ändå en tankeställare. Något som beskrivs i följande dikt:

Något bortom

Söker efter högre ting

som hägrande för ögat står.

Kanske blir det ingenting

när tiden till fullbordan går.

Jag står där ändå spanande,

mot skyn som ingen ljusning ger.

En märklig stjärna, så förmanande

faller ifrån himlavalvet ner.

Det är ett himmelskt fenomen som visas,

för min inre syn så underbar.

Den syn som utav änglar prisas,

som evig är ooch emot höjden far.

Så fogas samman livets r´trådar,

till en väv vars inslag blir till slut.

Något stort som anden förebådar,

en ros, färgänglig, som då blommat ut.

Det är fullbordat, ingen aning mer

av den tid som blev mitt mått.

Fullkomligheten då jag ser,

när fullkomlig harmoni jag nått.

Funderingar.

Jag fick idag ytterligare ett dödsbud. En man i samhället som kommit till den aktningsvärda åldern av 97 år. Han bara avsomnade lugnt och stilla i sitt hem. Han var näst äldst i Långviksmon. Därmed är jag den tredje äldsta i bygden. En nog så ovanlig position.

Visst kan det förhållandet vara anledning till vissa funderingar, men samridigt blir vi ju alla äldre. Något som vi är tvingade att acceptera. Med anledning av detta har jag snickrat ihop en beskrivning av mitt levnadsförhållandet som lyder:

Kroppen och knoppen är toppen

Men bena är klena och sena.

När man nås av ett sådant bud blir det ändå en tankeställare. Något som beskrivs i följande dikt:

Något bortom

Söker efter högre ting

som hägrande för ögat står.

Kanske blir det ingenting

när tiden till fullbordan går.

Jag står där ändå spanande,

mot skyn som ingen ljusning ger.

En märklig stjärna, så förmanande

faller ifrån himlavalvet ner.

Det är ett himmelskt fenomen som visas,

för min inre syn så underbar.

Den syn som utav änglar prisas,

som evig är ooch emot höjden far.

Så fogas samman livets r´trådar,

till en väv vars inslag blir till slut.

Något stort som anden förebådar,

en ros, färgänglig, som då blommat ut.

Det är fullbordat, ingen aning mer

av den tid som blev mitt mått.

Fullkomligheten då jag ser,

när fullkomlig harmoni jag nått.