När tiden lider.

Det kan verka en aning tjatigt men jag fortsätter i dag med gårdagen tema.

Detta med en dikt jad nog citerat tidigare.

Det lider mot höst

Det lider mot höst,sommaren är gånngen.

Dagarna kortas, ljuset flyr.

Tystnat har kvittret och fågelsången,

längre det blir innan morgonen gryr.

Bruande bäck nu sakta porlar,

tystnad råder i ödsligt land.

Slut är på vatten som ristande sorlar,

bundna med bindande band.

Solens strålar blir mer vertikala,

när det mot afton lider.

Mot sydliga nejder har varje svala,

flugit sin kos i höstliga tider.

Så går livet i stilla spår,fyllt av stilla ro

skänker åt själen tröst.

En känsla av trevnad i tryggaqt bo

när det lider mot höt