Många livsöden finns bland forna tiders nybyggare.

1809 års krig mot Ryssland då vi förlorade Finland satte stopp för vidare krigshandlingar för vår del. Då begynte den långa freden. Detta i kombination med bättre hälsoläge bland befolkningen medverkade till att invånarantalet ökade rätt kraftigt under 1800-talet. Innan industrialismen slog igenom och därmed skapade arbetstillfällen dominerade det agrara samhället. Trots att det under den tiden det var många som emigrerade var de flesta beroende av jordbruk för sin existens. När det inte längre var möjligt att dela på de befintliga ägorna var det nyodling som var lösningen. I dag vittnar gamla små övergivna bosättningar här och var uppe i skogsbygderna med många strävsamma liv under torftiga förhållanden om denna epok. Det var ofta förenad med ren misär i inledningsskedet förrän man kunnat skapa de nödiga förutsättningarna för ett drägligt liv.

Min farbror Kristoffer Lundberg som var en poet och konstnär av guds nåde har i sin dikt Rivningsven på ett mästerligt sätt beskrivit detta krisartade skede vid ett sådant litet torp. Den skrevs under 1940-talet då merparten av dessa byggnader var föremål för rivning. Virket kapades upp och blev till ved för kristidens stockholmare som var i behov av veden i brist på annat bränsle. Jag var själv med och lastade järnvägsvagn efter järnvägsvagn med rivningsved från sådana bosättningars byggnader. Poemet, som är en av de finaste diktverk jag vet, är en hyllning till alla som med sin heroiska insats lade grunden till det välstånd vi i dag har. Dikten bygger på en berättelse som han fått sig  berättat av torparen själv Johan Petter Vestman. Naturligtvis på hans tungomål, Björnamåle.

Rivningsven

'Stuga hon va lit´n å jämt sä vara grå,

in´t alls stror jorlbit´n. Där hadde dam ändå

for levd å känt säg trives. Dam dog å grävdes ne,

å nu ska stuga rives å kapas opp dell ve.

Men då dm böggde stuga då varen annan ti.

Då frågtes e; hall tuga? Då var dam varn ta i.

De sto sä tätt vä tall´n är stuga skulle stå.

Man gatt rakt brätt opp skall´n för att si himlen då.

Ja; De berätte göbben rakt själv för mäg en gang.

Han sa: Si härn ä stöbben åv tall¨n, där ett fang,

av stärfor va den föda söm kälinga ga kon.

Dä va vor enda gröda. Men va va stärk i tron.

Ja hadde just placere vår stugas förste stock.

å stog där å fundere äsch han va tard för tjock.

Då kälinga köm locken vä kon söm härn hon bann.

Hon satte säg på stocken. Jäg såg då att de rann

n´tår åv öga på na. Jäg hadde int sä svårt.

Att tänk mäg å förstå na. n´sömmar ä sä kort.

Å härn sto tett vä skogen, men pärern skull ve ha.

De fanns int plass för plogen, att gräfta feck vä ta.

På stuga skull e finnes, e tak då vintern köm.

Å dessutom skulle hinnes, att ordna dell e röm.

at kon som ju gatt leva öm vintern än vart lang.

Å hö i samma veva, skull samles, fang för fang.

I skogen skull vä ta ne, på myrern här å där.

Å dessutom sä varne oppgjort i vor affär.

Att boen söm sålt jorla skull ha mäg då å då.

Vä allre förste orla att på na dagsverk gå..

Själv skull a ha en lit´n å härn va ris å rat.

Å nu på förste bit´n, åv stuga vor hon sat.

Hon tänket; Allt gett hinnes dell däss d varn den tin.

De jorla väl dell sinnes, hon kön  in´t ann än grirn

Här slute göbben tala, han tänkte å vort stum.

Han mintes för i värla, förn röggen harns vort krum.

På stuga sin å jorla. Jäg såg å tänkte då.

På ne dänn bibelorla; Bra gjort, nu kan du gå.

Ja, stuga hon va lit´n å jämt sä vara grå.

In´t alls sä stor jorlbit´n. dä hdde dam ändå.

Fott levd å känt säg trives. Dam dog å grävdes ne.

Å nu ska stuga rives, å kapas opp dell ve

En historisk tillbakablick.

Satt i dag på altanen vid fritidshuset i Hemsjön och mediterade. Då gick mina tankar till det nygifta paret Vikberg, han 24 år och hon 17, som för för jämnt 170 år sedan kom upp till sjön. De ämnade slå sig ned och om möjligt finna sitt levebröd vid den vackra Hemsjön. Men marken var så stenig att det inte fanns utrymme för några stora odlingar.

De första nätterna redde de sitt nattläger under en yvig gran som  i början fick ge nödigt skydd. Rätt snart hade man byggt en tillfällig bostad mot en berghäll. Det skulle visa sig att man inte förrän kommande sommar kunde flytta in i ett nybyggt hus som blev deras permanenta boplats under de år de vistades uppe vid sjön.Med tillgång till den gröda som de små odlingarna gav tillsammans med det starrhö som myrarna gav hade de möjlighet att hålla några kor och ungdjur. Hemsjön var fiskrik och villebråd fanns det i skogarna runt omkring så de led ingen nöd. Efterhand föddes fem barn i familjen. Femton år blev deras vistelse vid det lilla torpet innan de blev mer eller mindre bortkörd. De hade nämligen ingen laglig rätt till torpet. Efterhand flyttade familjen ner till Sundsvallstrakten och blev sågverksarbetare.

Från den tiden finns det många familjer som levde under knappa förhållanden men kunde ändå skapa sig en dräglig tillvaro. Även om den mestadels innehöll dagligt slit för brödfödan. I mitt galleri finns många sådana livsöden som vore väl värt att dokumentera.

En sådan historieskrivning om den vanliga enkla människan kan kanske bli stoff för kommande inlägg.

Öm mesömmarn

sa´n Kalle. Nu gåre att annerhalle.

Nu vänder solen sin bana och de kommande dagarna blir allt kortare. Även om det inte är så märkbart till en början blir det så småningom en förändring. Men ännu en tid tycks vi få leva med detta "hotta" sommarväder. Temperaturerna om dagarna inbjuder inte till några omfattande fysiska aktiviteter. Just nu blommar det för fullt ute i markerna. Lingonblommorna är redan utslagna och på vissa marker lyser som en intensiv vit matta. Men vi skulle behöva ett stilla regn över de blommande markerna som aktivt medverkar till kartsättning och mognad.

På grund av det förkortade klanmötet blir det ett lite annorlunda helgfirande med mer oplanerad fri tid. Men för en lte till åren kommen person känns det bara välkommet. Glapptid är slapptid. Jag använde en del av den tiden i dag till att se över blommorna vid kyrkogården.

Lite vaga planer har jag dock för i morgon då jag kanske gör ett besök i fritidshuset vid Hemsjön. En sådan tur innehåller både aktivitet och vila. Då kanske jag också träffar Järvedsborna med en samvaro a.la Corona. Framöver kommande vecka har jag en hel del att dona med på tomten med klippning av gräsmattan och en del annat. Eftersom det spås heta dagar även fortsättningsvis blir det att ta det tämligen lugnt. Sedan blir det väl också att plantera blommor i   "lådorna". 

Mina kära grannar Sture och Mona är mig behjälplig med många sysslor. På midsommaraftonens förmiddag var Sture hit och sopade gången upp till bron ren till exempel. Coronan till trots har vi en säregen fin gemenskap då vi rätt ofta håller avståndet vid en stunds fika tillsammans. Då kan man till exempel få doppa skorpor i "Sommarsaft" som i barndomens dagar.

I ett förunderligt ljus.

Det finns väl ingenting som förtrollar ens sinne som ljuset i en nordisk midsommarnatt. Att åter få ta del av detta förunderliga skimmer är en upplevelse av stora mått. Den natt så själva ljuset tagit herraväldet över det mörka. Det kan också för livet självt  få bli en symbol.

I övrigt har klanmötet i Björnlandsbäck dominerat tillvaron en midsommarafton som denna. Det har trots pandemitider förlöpt alldeles normalt. Vi var samlade i dag 6 anförvanter till en mycket trivsam tillvaro. Det var nog även förståndigt att i dessa tider begränsa den till en dag.

En dag som denna, den 19-onde juni väcker många minnen till liv då man tänker på det mer en sextioåriga äktenskapet med min kära Siv som begynte just detta datum. Minnen av en nära livslång fin gemenskap i strävsam id och med underbara gemensamma upplevelser. Det finns en styrka i sådana minnen som hjälper och inspirerar för återstående tid i ensamhet. I tider av tungsamhet ger sådana minnesbilder kraft att möta kommande osedda dagar med tillförsikt.

Till sist önskar jag alla mina kära bloggdiggare en fortsatt glad midsommar!

Det årliga klanmötet.

Under närmare tjugo år har vi samlat släkten vid fädernegården i Björnlandsbäck (Vännäs) Under midsommarhelgen. Det brukar normalt vara nära hundraprocentig uppslutning. Mötet har vanligtvis börjat på midsommarafton och avslutats  söndagskväll. Efterhand som åren gått har skaran glesnat och vi blivit färre.

Naturligtvis påverkar det uppkomna läget med risk för Covid 19 som existerar. Det innebär att klanmötet reduceras till att genomföras endast under midsommarafton. Det blir således inga övernattningar. Antalet är också begränsat till endast 6 personer. Rune och Eva Rindeskog från Härnösand kommer och Birgit från Sollefteå. Med jag själv tillsammans med värdparet Alice och Sören Strandberg blir vi 6 deltagare.

Jag tycker ändå att det ligger ett stort värde i att få mötas även om det blir präglat av ett visst "avståndstagande". Naturligtvis är det angeläget att vi beaktar de restriktioner som FHM uppställt. Alla tror att det är fullt genomförbart att arrangera ett säkert möte. I kommande blogg kanske jag kan redovisa hur det har gått.

En supermiljö.

Jag fick för mig att jag skulle göra ett besök i vårt fritidshus upp vid Hemsjön. Från vändplatsen där jag lämnar bilen är det väl cirka 250 meter att promenera. En promenad som med mina gubbiga ben tar en liten tid. Men samtidigt blir det ju ett tillfälle till träning. Min gode vän och kompis Torben Johansson kom också på besök så vi satt länge på altanen och njöt av tillvaron.

Våra grannar, ungdomarna i Perssonklanen håller på att bygga en superfin och bred spång i stort sett hela vägen fram till stugan. De har byggt den mer än halva vägen vid det här laget. När den är färdig blir det superlätt att färdas fram till stugan. De bygger den mycket för att underlätta för en rullstolsburen anförvant att ta sig fram.

Det är inte bara vi som har fritidshus här vid sjön som trivs, utan det är även många arter av sjöfåglar som har sin  tillvaro här. Men just nu är det tämligen tyst och stilla eftersom det är tid att ruva fram den nya kullen av ungar. Men snart är det fullt av liv. Ett fenomen som återkommer varje vår är att det landar många tranor på sjön. Men de är kvar endast något dygn och sedan far de vidare på sin färd norrut. Om det möjligen är så att sjön ligger väl till för att stanna upp för en vilopaus. Det är inga svanar som häckar vid sjön och det tror jag beror att det inte finns bottnar som kan erbjuda dem näring.

Lägger till ett par bilder som illustration.

Facit till Björnamåle.

1.  Rack pärninga = Räckte pengarna

2,  Va du balje = Vd du vräker i dig.

3.  Du jett fara anschönsch = Du måste fara åt andra hållet. Tvärt emot.

4.  Gösee va du bläkte vä ärma = Gosse va du fäktar med armarna.

5.  Jesta, va du bannes = Det var väldigt vad du svär och domderar.

6.  N´Fingal gatt bryt dongen ônna sögga = Fingal bytte strö som underlag för suggan.

7.  De va flere ener ti älgjakt´n = Det var flera som deltog i älgjakten.

8.  De va fullt vä dyngstörn ti lanne = Det växte fullt med svinmolla i landet.

9,  Ä fo bajen desamma söm kvarsta ? Ja både har betydelsen att få stopp på något. Kommer av ordet kvarstad.

10 Hon va söm e fjaskhus = En som försöker göra sig lustig.

Ett rejält bostadshus.

Ytterligare en bostad för en vägarbetare som byggdes i samband med att väggaraget kom till. Det byggdes av Hilmar Sjökvist som liksom en del andra tidigare bott i Hemling. Hilmar var anställd som väghyvelförare och en mycket skicklig sådan. Där Hilmar farit fram med sin hyvel var det en mycket slät och jämn väg han lämnade efter sig. När Gideå flygplats skulle finjusteras var det Hilmar som fick förtroendet.

Byggnaden är stor och rejäl för att vara så kallat egnahem. Bostaden är belägen på övre våningen med ingång i bottenplanet. Där finns vissa utrymmen som av och till använts för annan verksamhet. Bland annat var det under en tid en frisersalong där.

Byggnaden från ingångssidan. 

Bilden visar huset från ovansidan.