Ett litet välgörande regn.

Ett mindre åskväder passerade i dag våra breddgrader. i samband med det fick vi ett välbehövligt regn. Det var ett rätt stilla regn som vattnade marken bra. Jag skulle tro att våra lantbrukare är tacksam för varje droppe som kom. För det är verkligen torrt i markerna. Det var också välgörande för  markernas bär och örter. Vid Högbrännaberget, bara några mil härifrån, har en skogsbrand startat och är för närvarande inte under kontroll. Terrängen är besvärlig för markbekämpning men två helikoptrar är på plats och bekämpar branden från luften. Det är stor brandrisk och varsamhet med eld är av högsta prioritet.

Jag erinrar mig därvid en händelse från 1937 då jag var åtta år. Då var det också en varm och torr sommar. Någon gång i juli, jag minns inte det exakta datumet. Mörka moln tornade upp sig och gav signaler om ett kommande åskoväder. Ovädret gav upphov till en enda kraftig blixt med åtföljande dunder. Det visade sig att denna enda blixt hade slagit ner och antänt det gamla missionshuset som invigdes 1911. Ett antal personer var snabbt på plats och försökte rädda det som räddas kunde ifrån den brinnande byggnaden. Man gick in genom en fönsteröppning vid estraden och var på väg att föra ut orgeln men överraskades av hettan så att man misslyckades. I hyllor på räcket till estraden låg många dokument, sångböcker och annat, men i den panikartade situationen tänkte man inte på att rädda dessa. Detta trots att det inta tagit många sekunder att samla ihop dem och slänga dem ut genom fönsteröppningen. Protokoll från församlingens första tid fram till 1909 saknas. Det kan tänkas att de försvann i lågorna.

Som åttaåring minns jag brandtillbudet mycket väl. Jag och mina bröder var med i den stora skara som registrerade brandförloppet. Jag minns särskilt hur man försökte bekämpa elden trots att byggnaden var helt övertänd.  Någon brandkår fanns inte tillgänglig. Man hämtade en handpumpad brandspruta från sågen men den hade ingen som helst effekt på brandförloppet. Byggnaden brann således ner till grunden med inventarier och allt.

I missionshusets pastorsbostad på övervåningen var min farbror John med sin fru Gerda och den tämligen nyfödda Björn-Sture hyresgäster. Men turligt nog var familjen inte hemma vid brandtillfället. Min farbror John och pappa Esra hade nämligen ett bygge i Björna som de arbetade vid. De hade tillgång till bil, en Willis Owerland Whippet, och åkte med den till Björna på morgonen. Turligt nog följde Gerda och Björn-Sture med i bilen till Mattarbodum där de var hos farfar och farmor över dagen. Annars var det inte säkert att de kunnat rädda sig ut ur den övertända byggnaden. Lite av änglavakt således.

Det var naturligtvis ett svårt slag för den lilla församlingen. Någon brandförsäkring att tala om fanns heller inte. Men byggande av ett nytt missionshus blev en hela bygdens angelägenhet. Mo och Domsjö till exempel ställde upp med en hel del virke och dessutom Treetex (ett isoleringsmaterial). Vad jag kan minnas så kunde man inviga en ny kyrka endast efter något år.