Om olika sätt att diska.

Jag har tillbringat större delen av dagen i Hemsjön tillsammans smed Thor-Leif och Kristina Dagen avslutade med en smaklig måltid med grillad kyckling som är deras specialitet. Kristina gör den goda marinaden och Thor-Leif grillar. Efter måltiden var det frågan om diskning som utförs i en diskbalja efter alla konstens regler. Någon diskmaskin finns naturligtvis inte tillgänglig där uppe i skogarna.

Då erinrade jag mig ett ungdomsminne som ännu ligger väl präntat i mitt medvetande. Året var troligast 1944 och vi var ett gäng ungdomar från Långviksmon som tillbringade en vecka på juniorläger på Lilla Buröholmen, en liten ö ute i Örnsköldsviks skärgård. Vi åkte ut till ön med ångfartyget Express som den tiden trafikerade skärgården. Det kan man nu se ifrån ett historiskt perspektiv.

Förhållandena var av det enklaste slaget, Vi var inlogerade i en lägergård som ägdes av IOGT. Vi sov på golvet i en lada på ön på halmfyllda madrassvar som vi själva fyllt hos en bonde på grannön Men lägret var av den kalibern att det blev att minne för livet. Mathållning som sköttes av an kvinna som ur ett barns perspektiv tycktes komma direkt från stenåldern. Men god mat kunde hon laga till idel hungriga ungdomar. *Det var också så att en av medlemmarna i dåvarande Örnsköldsviks missionsförsamling var en höjdare inom Ångermanland fiskförsäljningsförening och sponsrade lägret med några lådor strömming. Det hade till följd att det var alltid en strömmingsrätt på matsedeln varje dag. Kokt strömming. stekt strömming, Stekt inlagd strömming, rullströmming och vete attan vad hon fick till alla strömmingsrätter ifrån. Men för min del som var förtjust i strömming i alla dess former njöt jag storligen av dieten.

Äntligen kommer jag till disken. Det var nämligen så att i utrustningen inför lägret ingick att ha med sig egna grejor för måltiderna. Djup och flat tallrik och bestick samt någon mugg att dricka ur. På dessa attiraljer blev vi serverade under hela lägret. Diskningen av dessa fick vi själva ansvara för. Det gick så till att efter (nästan) alla måltider vaskade vi av dem i Bottenhavet utanför ön. Bland småfisk och tång och diverse annan smörja. Det var ett enkelt sätt att diska på, men vad jag kan minnas var det inte någon enda som led någon men av förfarandet. Vi levde således under parollen "Att: lite skit får man väl tåla".

Barndomens och ungdomens sommarläger med dess budskap och gemenskap, hade förvisso en stor betydelse för ens framtida livsinriktning. Även om de var enkla och primitiva sett med dagens ögon. Man befann sig ju i ett receptivt skede i livet då man var som mest mottaglig för intryck och normer av positiv art. Därtill byggde man upp en otroligt fin gemenskap. '

Som vuxen verkade jag själv i denna fruktbara gemenskap under större delen av mitt liv