En historisk tillbakablick.

Satt i dag på altanen vid fritidshuset i Hemsjön och mediterade. Då gick mina tankar till det nygifta paret Vikberg, han 24 år och hon 17, som för för jämnt 170 år sedan kom upp till sjön. De ämnade slå sig ned och om möjligt finna sitt levebröd vid den vackra Hemsjön. Men marken var så stenig att det inte fanns utrymme för några stora odlingar.

De första nätterna redde de sitt nattläger under en yvig gran som  i början fick ge nödigt skydd. Rätt snart hade man byggt en tillfällig bostad mot en berghäll. Det skulle visa sig att man inte förrän kommande sommar kunde flytta in i ett nybyggt hus som blev deras permanenta boplats under de år de vistades uppe vid sjön.Med tillgång till den gröda som de små odlingarna gav tillsammans med det starrhö som myrarna gav hade de möjlighet att hålla några kor och ungdjur. Hemsjön var fiskrik och villebråd fanns det i skogarna runt omkring så de led ingen nöd. Efterhand föddes fem barn i familjen. Femton år blev deras vistelse vid det lilla torpet innan de blev mer eller mindre bortkörd. De hade nämligen ingen laglig rätt till torpet. Efterhand flyttade familjen ner till Sundsvallstrakten och blev sågverksarbetare.

Från den tiden finns det många familjer som levde under knappa förhållanden men kunde ändå skapa sig en dräglig tillvaro. Även om den mestadels innehöll dagligt slit för brödfödan. I mitt galleri finns många sådana livsöden som vore väl värt att dokumentera.

En sådan historieskrivning om den vanliga enkla människan kan kanske bli stoff för kommande inlägg.