Flykt.

Det är fredagkväll och snart har ännu en vecka gått tillända. Ofta funderar man hut fort tiden flyr iväg. Vi har nu avverkat mer än halva oktober och det känns bara som eb futtig minut. Kanhända har det fina  höstvädret bidagit till att det känns som om dagarna bara flimrar förbi.

En liten aftonbön kn då vara vefogat, så håll till godo:

Aftonbön

När dagen lider mot sitt slut

dess larm och skval har ebbbat ut

hörs en sång om livet

när dagen tagit sin tribut

aftonfrid har gjort debut

med allt som oss är givet.

Då vänder vi oss med vår sång

mot högre höjder som en gång

skall våra själar lisa

Om jordens dal än synes trång

vår vandringtid här bliver lång

vi får vår herre prisa.

Så vänder vi ännu ett blad

i våra många dagars rad.

får ro för själ och sinne

Nu spelas nattens serenad

som lyser frid i land och stad

när vilans tid är inne

Vi ber en bön om stilla ro

och ljuvlig frid uti vårt  bo

när aftonen sig sänker

då vi funnit har vår tro

som bygt till himeenen en bro

ochj slutlig harmoni oss skänker