En historia på mål om

En gamjänt.

Na Magda hon vorte int gift. Sä hon va jussum gamjänt. Söstrern henners, na Teolinda å na Rut, dam gifte att säg var sine store bonngårla. Ja de vell säg damm söm damm vorte gift vä va bonnpajka söm hadd täge över ätter föräldra sine. Sä nä dänn söstrern kan man säge va framfödd. Dessutöm vare snälla kära sä man kan gött säge att de hadde löckese bra för dam.

Men, gösse kär, int tytjte na Magda dä va na fel å vara ogift int. Tväröm. Då vara ju söm lös å ledin å könne rå säg sjalv. Na Magda va jussum lite finare å säg för hon hadde gått huhållsskola in i stan sä hon ble anlite bå hår å där. Då finfalke skull ha na kalasa sä anlite dam na Magda ta laga dell alle finare anrättninga.

Men en gang på ne kalas hölle på alldeles på gå käpprät att skogen. Hon hadde täge fram en frössenköttbit å hedd ini ommen för å tirn oppen. Åsse glömte na alldeles bort´n. sä ´n dänn bitn sto ini ommen te govärmen å vorte mer å mer opptirnt, ja han blev dellå vä gernömhet. Då na Magda öppne lucka bleva dell å börje vä alldeles försktrckt. Men hörr ska nä hänne gå? Men ätt söm de va sä känte na pån dänn knörn. De va kanske inte sä fale toket? Sä hon la´n dänn bit´n  ti saltlakan vä olike krydder å searn  skar hon opp n´dänn knurn å servere ätt finfalke. Å dam åt å tytje va onaskelet gött. Sä damm anvara na Magda va hon hadde fott en dänne frårn? Ja, sa na Magda dä ä bara ne messfoster, men vä kan väl kall´n  för Tjälnöl.

Åtte nä dänn kalase vort na Magda särdeles populär sä dä va flere pajka söm skull jussumn frie della. Men na Magda hon va söm fjär å säg. Hon sa: ”Va skä jäg ha flere knöla dell de räck fäll vä en”. Å på dä vise bleve.