Möjligen efter nitti?

Jag läste i dagens tidning hur svårt det var för ensamma människor att få plats på ett äldreboende. Ensamhet och optrygghet var inte skäl nog för att bli ihågkommen. Möjligen kunde man få en plats om man hade fyllt 90 år. Nittioåringar och däröver skulle möjligen ”platsa” i det sammanhanget. Nu är det lyckligtvis så att jag är varken ensam, otrygg eller över nittio år. Däremot är jag kvalificerad till att nu och då åka omkring för att ”liva upp” ensamma och otrygga människor. En uppgift som är angelägen men ger också väldigt mycket tillbaka av glädje och tillfredsställelse.

Jag har skrivit en liten visa på just otrygghetstemat som jag kallar ”Balladen om gamle Karl Jonsson”. Den kan sjungas på den melodi Povel Ramel gett visan om Karl Nilsson, ni vet han som staplade bräder. Den lyder så här och jag brukar sjunga den i olika sammanhang nu och då:

Balladen om gamle Carl Jonsson

Goddag på er alla mitt namn är Carl Jonsson

Jag bor uti skogen i mitt hus allén

Jag har haft en hustru som hette,

som hette, som hette........ fru Jonsson.

Men hon dog ifrån mig för hon var sjuk och klen

Nu sitter jag här, som enslig eremit

för de är inte många som nån gång hittar hit

Nu sitter jag här så ängslig i mitt sinn

För de är inte många som nån gång tittar in.

För haderi raj raj håll i å dra.

För döden och ödet jag har resignerat

jag ser mina dagar så långsamt dra förbi.

ålderdomens krämpor jag har accepterat

att klara skröpligheter är min filosofi.

Gammal jag är  en fattig pensionär

men jag vill nog helst inte vara till besvär.

Gammal jag är en sketen pensionär

men jag vill nog helst bara vara som jag är

Till socialtjänsten jag intervenerat

ifall någon hjälp jag skulle kunna få.

En biståndsansökan jag tydligt signerat

om att det möjligen skulle kunna gå

att få en liten tid i livets kamp och strid

för gamle Carl Jonsson som är så go och blid.

Att få en liten tid i livets kamp och strid

för gamle Carl Jonsson som vill ha ro och frid.

Men biståndsbedömaren har konstaterat

att åldringen Jonsson han är nog helt okej.

Så omsorgens tanter de har retirerat

artigt och belevat de tackade för sig.

Om ensam han är de skiter vi väl i

för så har vi beslutat och så får de förbli.

Om ensam han är är inte vårt besvär

för så har vi beslutat och så precis det är

Sååå...nu sitter jag ensam, allén i min stuga

den syssla jag har är att räkna mina dar.

Utan nån omsorg och utan min fruga

men med många frågor som inte får nåt svar.

Ett bittert ödets nyck kan tyckas att det är

Men så ska det nog vara och så precis det är.

Ett bittert ödets nyck kan tyckas att det är

men det är så beslutat och så precis det är.

Ja. så precis det är...........