Brum brum.

Orden i ovanstående rubrik är väl ett av de ord som ingår i vokabulären i tidig ålder. Fär att härma en lastbil eller en björn blir det ofta ”brum brum” för de små. Utan att veta om det är de därmed onomatopoetiska. Det ordet används som beteckning för ljudhärmande ord och fraser.

Är man ute på ”Blocket” och ämnar göra något fynd finns ibland risken för att någon oseriös säljare ägnar sig åt tvesala. Det är när någon säljer en vara till två personer samtidigt. Kanhända är det mera korrekt att kalla det tvesalu.(båda uttrycken finns)  Bestämmelser om tvesalu finns i handelsbalken § 5 och är troligen den enda fortfarande gällande bestämmelse som var med i första utgåvan från 1734.

Så kan man vara förnumstig. Hur är man då? Enlig vissa är man”snusförnuftig” som i sin tur betyder ”självklokt förnuftig”. Ex: ”Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten” sade jägaren förnumstigt.

Så har jag än en gång förmedlat lite ordkunskap till er kära bloggdiggare. Om ni därmed inte lär er något nytt är det väl i så fall bra med repetition. Avslutar med en  ofattbart dålig limerik.

En förnumstig herre från Sala

I ordkunskap skulle kvala

Han ville därmed ge rum

Åt ett onomatopoetiskt brum

Men åkte dit på  tvesala.

Hejdå.  Jöran.