Pensionärsvecka.

Man skule kunna tro att en veckas dagar för en pensionär skulle vara dötrista och tråkiga. Att alla dagar skulle vara fyllda av idel tomhet.

Men icke sa Nicke.

Nu i morron måndag har jag övning med OLD-fejs. Då tar det en stor del av den dagen. Förutom de vanliga rutinsysslorna med eldning osv.

Tisdag är faktiskt rätt tom ännu vad gäller planering. Onsdag då skall jag till ”gaddskraperskan” och kolla garnityret. När man har tuggat med samma uppsättning i över åttio år är statusen inte den allra förnämligaste. Men det är ju klart, att när de genom åren malt ner så där en 40-50 ton födoämnen kan man ju inte begära att det skall ha passerat oförmärkt.

Torsdag skall OLD-fejs spela på en sopplunch på församlingshemmet i Örnsköldsvik. Det är från 11.00 till 13.00 så det gäller att ha repertoar så det räcker. Nu är det väl inte någon katastrof om vi blir tvingade till en eller anna repris. Jag skulle förmoda att de intensivt soppsörplande gästerna ändå inte uppfattar vad vi spelar. Gaget är skyhögt tilltaget. Vi får var sin soppatallrik för att vi spelar två timmar, plus en eller annan applåd. Men vi har fantastiskt roligt och trivs intensivt med musiktillvaron.

Fredag då är det som vanligt sammanträde med ”bastuklubben”. Då samlas vi  och löser alla livets gåtor. De liksom rinner av med svetten. Klubben har desvärre också drabbats av sorg då en av medlemmarna hastigt avled i förra veckan. Frid över hans minne.

När lördag så infaller har veckan redan nästan förlupit, och man ser fram emot ytterligare en vilodag. Dessutom har man en hel del ”måsten” som man inte hunnit med och som kanske, eventuellt, möjligen blir en annan vecka. Vad vet man.

Så rullar det på och snart är det jul igen och tomten kommer till alla dem som djupt och innerligt tror på personens existens. Det ger mig anledning att redan nu önska alla kära bloggdiggre ett soligt, söligt och saligt fridsamt julfirande.

Hejdå.

En liten dikt så här i aftonstunden ger jag er.

Tapto.

När aftonsolen under horisonten dalat

Och mörkret sänkt sig över skog och kam

Alla ljuden tystnat, som förut skvalat

förvandlats till en tystnad allvarsam.

När dagens verksamhet är slutligt ändad

Och byts i stilla ro och ljuvlig frid

När tiden tyckes helt  och fullt fulländad

avskild ifrån dagens jäkt och strid.

Då mina tankar går till sinnligheten

förvandlad till en mängd av dolda ljud

I  full förvissning över dristigheten

att livet styrs av evighetens Gud.

En Nemesis som tacklarar våra öden

har  tömt sitt horn i ymnigt mått

slocknat har de allra sista glöden

när intighet vi helt och fullt förstått

Så lyssnar jag till andens tysta längtan

Som bringar helig ro för kropp och själ.

Förmimmande en ljuv och stilla trängtan

ett graalstänk för mitt evigt sanna väl