Låt mig få tända ett ljus

Ett enkelt ljus på en gravvård kan fylla en med vördnad för de hädangångna. Jag tror det inte är fel att någon gång tänka på de som gått före.

Efterföljande generationer har ändå präglats av dem. Genom ett sinnrikt genetiskt system ärver vi  egenskaper våra förfäder ägde. Det sägs gå ända intill sjätte led innan den genetiska koden är så uttunnad att den inte längre kan påverka egenskaperna. Således har jag lite av min farfars fars, Kerstop Nirsns, gener i mig. En detalj är då i alla fall lika och det är skägget. På ett foto som jag har i min ägo visar anfadern upp likadant gråvitt skägg och mustasch som också pryder min haka. Det är jag dessutom stolt över. Vad jag kan förstå var han en handlingskraftig man eftersom han , i strid med statskyrkan som han vad jag kan förstå var mycket aktiv i, tog initiativ till bildandet av en frikyrklig församling vars ordförande han var till sin död.

Således var KäraHu och jag till Björna och tände några ljus på gravvårdarna. Det var riktigt ruskigt höstväder med kallt regn och blåst. Vår förhoppning är att de skall lysa upp lite grann under allhelgonahelgen. Jag tog några foton som  jag försöker lägga in i bloggen.

Med det önskar jag er alla en fridfull helg.

Gravvården visar stenen som rests över Svis föräldrar Oscar och Ester Andersson. Oscar var en stor man med grundmurat förtroende i bygden. Han var också under några perioder riksdagsman för Folkpartiet.

Min pappa Esra var född 1900 10-31. Alltså för lite drygt 112 år sedan. Var också på sitt sätt en aktad man i bygden kanske mest för sitt idoga arbete. Mamma Signe var född 1894 11-26. En kvinna med ett stort och generöst hjärta som hjälpte många i sin omgivning.