förr och nu.

Att fira Valborg inför första maj har varit en lång tradition hos oss här i Långviksmon. Jag kan inte med säkerhet säga när den första elden tändes. Det finns nämligen ingen dokumentation om detta. Men det har berättats mig att någon gång i förra seklets början tog några ungdomar inom dåvarande församlingen initiativ till en majbrasa på Pålsjöberget.

Efterhand som församlingens verksamhet koncentrerades till Långviksmon flyttades firandet till sandåsen utanför samhället.

Det var troligen från 1910 och framåt Man får komma ihåg att kammen inte hade samma utseende som idag. De första brasorna eldades ungefär där Strängbetongs hall fem finns idag.

Under mina ungdomsår på fyrtio och femtiotalet var jag tillsammans med ett antal andra ungdomar verksam för att samla ris och annat brännbart till majbrasorna. Det var ibland ett rätt omfattande arbete då det inte alltid fanns material i närområdet,

Jag minns att under mina ungdomsår var det alltid angeläget att fira "vallermäss" på ett rätt och riktigt sätt, då var man uppe hela natten tillsammans med många andra ungdomar. Då hade man även en rejäl matsäck med sig med smörgåsar och varm choklad samt en och annan godbit. Var det gynnsamt väder höll vi till mestadels utomhus. Annars fanns det alltid någon koja eller annat utrymme vi kunde disponera.

Sedermera kombinerades firandet med stora samlingar i Missionshuset. Ofta hade vi då någon känd talare eller sångare som bidrog till att kyrkan var fullsatt vid alla sammankomsterna. Jag minns att vi ett år hade engagerat en färgad sångare som hette George Harris. Då kom det så många att alla inte fick plats i lokalen.

Numera har inte firandet samma dignitet som i forna dar. Firandet har har även en helt annan utformning till innehållet. De senaste åren har det inte eldats någon brasa på kammen utan vårelden har befunnit sig i ett par eldkorgar nere vid kyrkan. En kanske rätt naturlig utveckling.

I dessa tider med en pågående pandemi som för med sig intensiv smittspridning är förstamajfirandet helt inställt. Med de restriktioner som för närvarande gäller är det också hart närt omöjligt att kunna ordna det på ett smittosäkert sätt.

Under spanska sjukans dagar i början av 1920-talet har jag inte helt kunnat utröna om det togs någon hänsyn till smitoläget. Jag har heller ine funnit något belägg för at så har varit fallet.

Oavsett om det firas med våreldar eller inte kommer våren ändå så småningom även till våra breddgrader. -detta till trots att det nu varit en antivårprofil på det rådande väderläget

Finalspel i SHL.

Ikväll spelades de avgörande semifinalmatcherna mellan Rögle kontra Skellefteå och Örebro/Växjö. Rögle och Växjö vann vilket betyder finalspel mellan dessa lag. Finalserien i bäst av sju matcher med start lördag.

Pilotprovet.

Når jag häromsistens skrev att vi hade äran att flyga med legendaren Albin Ahrenberg kom jag att erinra mig min egen pilotutbildning.

Under 1960-talet anordnade Örnsköldsviks flygklubb en pilotutbildning då man engagerade en egen flyglärare. Vi var en grupp på omkring tio stycken som deltog. Mesta tiden höll vi till på Olofsfors flygfält med ett litet fält i Vårby som stationsort. Jag minns att när man gick ner för landning på det fältet hade man vattentornet i Gene som riktmärke.

När jag efter stipulerade trettio timmars utbildning skulle avlägga slutprovet slumpade det sig så att det försiggick under vintern då vi med skidor på planet kunde landa på isbelagda sjöar. En sådan sjö var Storsjön hemma i Långviksmon. Slutprovet för certifikatet avlade jag således i luftrummet över min hembygd.

Provet bestod i ett förut bestämt program med ett antal olika manövrar. Ett antal så kallade branta svängar. att göra en snygg och jämn åtta. Fallande löv m.m Serien avslutades med en landning där sättningspunkten skulle vara jämsides med den stora stenen som är jämsides med Högön. Till min stora lycka blev jag godkänd och kunde kvittera ut mitt flygarbevis

Värst i Europa.

Nu har Ö-vik tillsammans med Västernorrland Europarekord i smittspridning. Ett rekord som jag inte tycker är så hedrande. Dessutom är det ingen som vet vad det beror på. Det har varit sjukdomsfall även i våra trakter. Det betyder att man i viss mån är tvingad till karantän trots om man är dubbelvaccinerad. Man får väl följa rådande restriktioner och vara försiktig med sociala kontakter. Helt enkelt vara i sin egen bubbla.

Jag fördriver en del av dagen med att vara ute på promenader tillsammans med Bisse. I dag blev det nära tre kilometer. Detta trots att vädret inte har varit det bästa. Riktigt aprilväder med snöbyar kombinerad med kall vind. Men jag tycker det är bra att inte dra sig för lite snö och kyla. Det stärker ytterligare, att trotsa vädret. Gör man inte det blir det lätt att man blir sittande inomhus är heller inte så nyttigt.

Även i kväll är det sena ishockeymatcher.

ishockeyn, ett getingbo.

Finalspelet är fortfarande pausat på grund av coronasmitta i både Timrå och Björklöven. Det är fortfarande ovisst när det kan återupptas. Det kan ta en rätt lång tid innan de är fria från smitta. Avvaktar således.

Vad gäller semifinalspelet i SHL hade Rögle i kväll möjlighet att säkra en plats i finalspelet men försatte den chansen eftersom Skellefteå lyckades vinna i kväll med 4-1. Ny match i morgon.

Då spelar även Örebro och Växjö med samtidig start.

Även i dag har jag varit ute på motionsrunda med Bisse. Den nordliga vinden har avtagit en aning och eftersom de även var soligt var det rätt hyfsat.

och helgdag.

"Tänk på vilodagen så att du helgar den."

Under rådande förhållanden med coronapandemi och isolering har även firandet av helgdagen i viss mån förändrats. De som vanligtvis ägnar söndagen åt kyrkobesök och social gemenskap med nära och kära har fått andra vanor. Mycket har fått träda tillbaka för andra sysselsättningar. Numera har gudstjänsterna och andra träffar blivit uteslutande av digital art. Det betyder att man inte är bunden till en viss tid. Nu kan man ta del av utbudet från de olika kyrkorna på tid som man själv tycker passa. Numera kan man botanisera bland många aktörers produktioner på andra dagar än just under helgen.

Detta har nu också pågått så lång tid att det närmast har blivit ett livsmönster. Något jag tycker har gripit in i helgfirandet på ett markant sätt. Det finns även en uppenbar risk att detta mönster blir kvar även när pandemin är över. Många kyrkor och andra institutioner talar om att fortsätta på den inslagna vägen och fortsätt att med att sända sina sammankomster på nätet. Samtidigt kan man betrakta det som en rätt naturlig utveckling. Man har nämligen erfarit att man därmed når en breadre publik. Sådana som vanligtvis inte går i kyrkan kan ändå ha intresse av att ta del av utbudet. Något som till viss del kan vara av positiv art.

Nästan bara minusgrader.

Det verkar som att vi inte kommer att få uppleva någon tidig vår i år. Den bistra och kalla nordanvinden dominerar den vädertyp som just nu råder Långtidsprognosen tyder heller inte på någon omedelbar förändring. De drivor av snö som fortfarande ligger omkring oss har inte smält undan i någon nämnvärd grad den senaste veckan. som exempel kan jag tala om att min Bror Gunnar har sitt motionsspår intakt och tränar skidåkning varje dag. Trots den kalla nordanvinden är jag ute på promenader varje dag. Visst längtar man till sommaren. En liten dikt får beskriva läget.

Promenad i narigt väder.

Kall och narig nordanvind sprider kyla på min kind.

Ingen känsla skön.

Ingen varm och vänlig vår med den vinden alls vi får.

Det är mitt bittra rön.

Men fast den kall och bitter är, och den vållar visst besvär

jag ändå håller ut.

När jag i kämpig motvind går nyttig kraft min kropp då får

som gynnar mig till slut.

Göran.

I dag hade jag min namnsdag. I den förra namnlängden fanns inte Göran med men de som bestämmer kom på bättre tankar. Nu är det så att jag skriver namnet med J som initialbokstav vilket var den ursprungliga stavningen. Jöran Persson i Rankhyttan (en historisk person) stavade sitt namn med J. Det sägs att Gustav Wasa ändrade på stavningen för att det skulle vara mer synonymt med Gustav.

Min namnsdag uppmärksammades så till vida att det var en hel del som ringde eller skickade SMS. Jag upplevde det som mycket roligt. Sedan har jag ju även en bemärkelsedag vid Ersmäss.

Jag var ute och tränade med "Bisse" idag men det var väldigt kalla och nariga vindar så det bet i skinnet. Jag hade lite trubbel genom att Bisse har en viss tendens att "släppa väder". Det är pyspunka på ett av framhjulen vilket betyder att jag måste pumpa däcket av och till. Jag måste höra med min gode vän Sture om han kan fixa till det.

Genom att anlita min sparkcykel som stöd blir det avsevärt lättare att skaffa sig nödvändig motion. Mängden steg har också ökat till avsevärda 3.000 steg per dag. Men jag strävar efter 5.000

Slut spelet i ishockey pågår även om coronan har pausat allsvenskan.