förr och nu.

Att fira Valborg inför första maj har varit en lång tradition hos oss här i Långviksmon. Jag kan inte med säkerhet säga när den första elden tändes. Det finns nämligen ingen dokumentation om detta. Men det har berättats mig att någon gång i förra seklets början tog några ungdomar inom dåvarande församlingen initiativ till en majbrasa på Pålsjöberget.

Efterhand som församlingens verksamhet koncentrerades till Långviksmon flyttades firandet till sandåsen utanför samhället.

Det var troligen från 1910 och framåt Man får komma ihåg att kammen inte hade samma utseende som idag. De första brasorna eldades ungefär där Strängbetongs hall fem finns idag.

Under mina ungdomsår på fyrtio och femtiotalet var jag tillsammans med ett antal andra ungdomar verksam för att samla ris och annat brännbart till majbrasorna. Det var ibland ett rätt omfattande arbete då det inte alltid fanns material i närområdet,

Jag minns att under mina ungdomsår var det alltid angeläget att fira "vallermäss" på ett rätt och riktigt sätt, då var man uppe hela natten tillsammans med många andra ungdomar. Då hade man även en rejäl matsäck med sig med smörgåsar och varm choklad samt en och annan godbit. Var det gynnsamt väder höll vi till mestadels utomhus. Annars fanns det alltid någon koja eller annat utrymme vi kunde disponera.

Sedermera kombinerades firandet med stora samlingar i Missionshuset. Ofta hade vi då någon känd talare eller sångare som bidrog till att kyrkan var fullsatt vid alla sammankomsterna. Jag minns att vi ett år hade engagerat en färgad sångare som hette George Harris. Då kom det så många att alla inte fick plats i lokalen.

Numera har inte firandet samma dignitet som i forna dar. Firandet har har även en helt annan utformning till innehållet. De senaste åren har det inte eldats någon brasa på kammen utan vårelden har befunnit sig i ett par eldkorgar nere vid kyrkan. En kanske rätt naturlig utveckling.

I dessa tider med en pågående pandemi som för med sig intensiv smittspridning är förstamajfirandet helt inställt. Med de restriktioner som för närvarande gäller är det också hart närt omöjligt att kunna ordna det på ett smittosäkert sätt.

Under spanska sjukans dagar i början av 1920-talet har jag inte helt kunnat utröna om det togs någon hänsyn till smitoläget. Jag har heller ine funnit något belägg för at så har varit fallet.

Oavsett om det firas med våreldar eller inte kommer våren ändå så småningom även till våra breddgrader. -detta till trots att det nu varit en antivårprofil på det rådande väderläget