Ur minnenas arkiv.

Förr i tiden då var det helt annorlunda långfredag. Under miha barn och ungdomsår var den dagen en mer eller mindre helig dag. Den firades till minne av Jesu korsfästelse och gav anledning till idel stilla meditation. Den dagen anordnades inga offentligs tillställningar annat än gudstjänster. Det ansågs till exempel inte "rumsrent" att ha dans den dagen.

Efterhand luckrades den synen på långfredagen upp allt eftrsom. Vid mina vistelser som färdledare i Hemavan var vi även den dagen ute på fjället. Men vi hade en friluftsgudstjänst vid Viterskalstugan dit vi ställt färden den dagen. Vid fint och soligt väder var det majestätiskt i den fina miljön. Oförgätliga minnen!

Årets långfredag firas i Coronapandemins tecken med en lång radda restriktioner för att om möjligt få bukt med smittspridningen. Men utgången är inte alldeles given. För min del har jag i dag fått min andra dos vaccin varför jag väntas få ett fullgott skydd mot att bli smittad. Enligt vissa "förståsigpåare" kan jag heller inte smitta andra. Men morgondagen kommer nog som vanligt gå i ensamhetens tecken då det inte kommer att hända något särskilt. Men Jesus var ju också tämligen ensam. Jag unnar så gärna alla knegare några dagars avkoppling