Då våren tvekar.

Våren hos oss har definitivt med tvekan att göra. Det kännetecknas  av den vädertyp vi nu haft en längre tid. Relativt soliga dagar men egentligen ingen värme att tala om. Molnighet i kombination med kalla nordvästliga vindar gör att de digra snödrivorna inte smälter. Det år således med våren som med pandemin: Det gäller att hålla i och hålla ut. Så småningom vet vi ändå att det går mot ljusare och varmare tider.

Våren tvekar.

Vår vår är en vår som tvekande står

Ingen sol och värme vi över oss får.

Bara en isig vind.

Efter sol och värme man ständigt trår

bara kalla vindar över fälten går

och naren biter min kind.

Men det gäller att ha en vilja god.

Att ständigt späda på sitt tålamod

Hålla i och hålla ut

För våren den har ändå sin gång

innan sommar och fågelsång

så kommer våren till slut.

Men visst är det en krävande tid

att vänta på sommar i dal och lid

och som inte syns komma.

Vårt tålamod ansträngs hårt därvid

att det bara blir mot vintern en strid

om tiden när blommorna blomma.

Ur minnenas arkiv.

Förr i tiden då var det helt annorlunda långfredag. Under miha barn och ungdomsår var den dagen en mer eller mindre helig dag. Den firades till minne av Jesu korsfästelse och gav anledning till idel stilla meditation. Den dagen anordnades inga offentligs tillställningar annat än gudstjänster. Det ansågs till exempel inte "rumsrent" att ha dans den dagen.

Efterhand luckrades den synen på långfredagen upp allt eftrsom. Vid mina vistelser som färdledare i Hemavan var vi även den dagen ute på fjället. Men vi hade en friluftsgudstjänst vid Viterskalstugan dit vi ställt färden den dagen. Vid fint och soligt väder var det majestätiskt i den fina miljön. Oförgätliga minnen!

Årets långfredag firas i Coronapandemins tecken med en lång radda restriktioner för att om möjligt få bukt med smittspridningen. Men utgången är inte alldeles given. För min del har jag i dag fått min andra dos vaccin varför jag väntas få ett fullgott skydd mot att bli smittad. Enligt vissa "förståsigpåare" kan jag heller inte smitta andra. Men morgondagen kommer nog som vanligt gå i ensamhetens tecken då det inte kommer att hända något särskilt. Men Jesus var ju också tämligen ensam. Jag unnar så gärna alla knegare några dagars avkoppling