Vä Björnamåle,

Nu ha jäg skreve n´vers igen. Härn kömme.

Va äre för skellna?

Då man schaljes då gör man säg dell.

Fejse bli int nagen lik.

Då man biles bli man söm vell.

Å man fo en luri mimik.

En söm schaljes, han grimashere,

sä yga damm varl bortitok.

Oppi syrna man då ha dä manere.

S man tro att nan alls ä klok.

Då man biles bli man sinn oppi öga,

sä falke kan tro man ä vrickad

Å då hjalpe no rakt föga,

hörr man i övret ä skickad.

Sä då man biles å schaljes

Ha nan en sådan oppsyn

Sä vä en så´n ingen vell faljes

vä en tur görning byn.