En svår situation.

Min granne uppe vid Rifstigen Ann Christine Hörnkvist hade i kväll ett inlägg på facebook som behandlade sjukdomar som Demens och Alzheimers.

Jag erinrade dden svåra sjukdom som till sist ledde till ett sorgligt avsked från mim älskade Siv efter när sextio ars lyckligt äktenskap.

Att drabbas av demens är en långdragen och destruktiv sjukdom som oftast kommer sakta och smygande. En efter en av de sociala förmågorna tynar bort. I ett senare stadium hotas även de kroppsliga funktionerna.

Jag lade redan tidigt märke till att det inte stod rätt till med Siv hälsa. I början och under en rätt lång tid var det endast små tecken på en förändring. Det tog då ytterligare något eller några år innan man kunde fastställa en tydlig mental förändring. Mot slutet drabbades även de rent kroppsliga funktionerna som gjorde det daglig livet miserabelt. Trots goda insatser från hemtjänsten blev det allt svårare att leva ett värdigt liv. Slutligen blev det transport till Örnsköldsviks lasarett där en läkare redan på akuten inte gav henne hopp om någon bättring. Även om slutet kom som en chockartad sorg måste man ändå konstatera att döden kom som en befriare.