Gamla tekniker.

Kaffesurret.

Idag besökte jag det så kallade kaffesurret. Något som bedrivs i kommunens regi. Varannan tisdag träffas ett antal pensionärer i överstas våningen av Jollen för en stunds förströelse men även information. Temat för i dag var i första hand kolning men också tjärbränning. Dessa var två tekniker som tidvis var av stor betydelse för befolkningen och dess ekonomi.

Tjäran.

Tjäran var en viktig produkt kanske främst för impregnering av de gamla skutorna. Tjärstubbar bröts upp och bråkades sönder till lämplig storlek. I någon backsluttning anlades en Tjärdal där staplades upp liksom i en kolmila. Genom förbränning lösgjordes veden tjära och samlades upp, Den hälldes sedan i Tjärtunnor. Som sedan såldes. Största delen flottades ned till kusten där den lastades ombord på fartyg för vidare frakt till avnämaren. Under en lång tid var tjäran en viktig exportvara från våra bygder.

Kolet.

Kolet framställdes under lång tid och var  nödvändighet för våra järnbruk vid framställningen av stål. Kolningen förvandlade veden till kol genom så kallad torrdestillering. Kolveden restes i milan tätt ihop som täcktes med granris, torv och jord, så kallad kolstybb.

Själva kolningen var en grannlaga uppgift. Den fordrade ständig bevakning och skötsel för att processen skull löpa friktionsfritt.

Särskilt under andra världskriget på fyrtiotalet var det stor åtgång på kolet eftersom kolimporten var begränsad.