Det lider mot vinter.

Novembersol

Solen tvekar, går sakta upp bakom bergens

rand

Det är som den långsamt dröjer

Hösten, med korta dar över sjö och strand,

ett bdskap om vintertiden röjer.

Ljuset lämnar tidigt plats för natten.

Visar att det nu snart är den tid.

Då mörkret lägrar sig över land och vatten.

Aftonens skuggor skänker stillsam frid.

Årstiderna växlar, det är tidens gång.

När sommaren svunnit kommer höstens tid.

Tyst är bäcken.Tystnat har fåglarnas sång.

Frusen är myren. Vitklädd är dal och lid.

Då är det angeläget att oss besinna,

hur tiden fylls av dagar och år.

Att tätt som oftast oss påminna.

Nu åter mot vinter och kyla det går.