Reservkraft.

Mitt i min idéfattigdom tar jag till något som kan betraktas just som reservkraft nämligen en gammal dikt

Poesi.

Bland ordens myriader

jag skriver några rader

med ynklig poesi.

Erbarmligt små tirader

och främmande ballader

utan mening i.

Mot stjärnorna jag siktar

och min båge riktar

mot aftonhimlen klara

Men fantasin mig sviktar,

jag bara floskler diktar

lappri blir det bara.

Så till slut det bliver,

det lilla som jag skriver

blott bara stumma ord

Ty det som jag bedriver

är endast sånt som driver

förnuftet från vår jord.

Poetens sanna mening

är ord som bildar mening

ty framgång spås däri.

Processens hela rening

är meningars förening

till ljuvlig poesi.

Efter många fina turer,

med ordens krumelurer

kan det något bli

Då stramade strukturer

och finfina figurer,

till sist det skrivs däri

Så har jag fabricerat,

något fabulerat

av ringa innehåll.

Det diktverk jag presterat

har redan eroderat

ända ner till noll