Press på penningpungen.

Budgetpresentation.

Allt fler riksdagspartier presenterar i dagarna sina budgetpropositioner för kommande år. Därvid har jag lagt märke till att ett flertal av dem vill satsa mer av pengarna på välfärden och pensionerna.

Det kan i förlängningen innebära att det kan bli en liten ökning av den summa som kommer varje månad. Erfarenhetsmässigt blir det dock inga större summor det rör sig om. Men det är ju bättre till än ifrån.

Samtidigt som vi blir allt flera till antalet lever vi även allt längre, Ett förhållande som naturligtvis vållar politikerna huvudbry.

Att vi ständigt blir flera innebär att vi mu är så många att om vi alla skulle lägga vår röst på ett gemensamt parti skulle vi kunna ha ett stort och avgörande inflytande i politiken. Samtidigt vet jag att det är en utopi eftersom de flesta äldre redan lever i mer eller mindre starka politiska bindningar.

I mitt digra arkiv hittade jag en drapa som rätt träffsäkert beskriver situationen,

Den heter

En allmosa.

Den allmosa som staten var månad oss ger,

är ett välkommet stöd till vår kassa.

Och även om vi till numrären blir fler

,

skall statens kassa oss passa.

Det är ett dilemma att de blir flera,

de år vi blir kvar här på jorden.

Så det framdeles fordras allt mera

tillskott från de dukade borden.

Och det är ju en del som får streta,

i livets olika skiften

De måste ständigt idogt arbeta

för att pröjsa pensionsavgiften.

Men visst har vi ett ganska härligt liv,

när vår dag var dag vi får njuta.

En innerlig önskan du vår Herre oss giv,

ett liv som sent skall sluta