.Aldor.

N´Aldor hadde ne sä ommafalt.

Han va opptäjen varevige stann.

Han skull ränne å kute överallt.

dellåvä skötta dynga iblann.

Allten skulln styre å ställe,

se dä va e väldans besmi.

Han feck int e enda dellfälle,

dellå känn säg ledin å fri.

Dä va falke söm jämt fråge ätt´n.

Hörr han örke dä kan jäg int fatta.

Han feck int ens vara skvätt´n,

om dä sä ringt mitti natta.

Då dä varl tin då brukta.

skull tas bårli gösselstan.

Feck en alls ingenting frukta.

öm dä sä tog hele dan.

Men han varn rekoderlinen kär.

sä han klara allting vä glans,

Int varn rädd för ett enda besvär.

En sån kär tror jä alls inte fanns.

Men nårn Aldor en gang föll ifrårn,

sä gecke på na vis ändå.

För live pån dänn gårn,

fortsätte å slinke på.