Dyrbara sjukvårdsinsatser.

Läste i avisan häromdagen att region Västernorrlands nota för inhyrd personal kommer att nå upp till en dryg halv miljard kronor. Därmed är man i närheten av bottenplatsen i riket. Man har totalt misslyckats med att rekrytera fast anställd personal. Detta förhållande ter sig mycket märkligt då man får läsa att en lokal föreningsdriven hälsocentral, som snart öppnar i Sollefteå, på kort tid fått klartecken från trettio medarbetare, däribland tio läkare. Därmed kan man bedriva en fullgod vård utan dyra stafetter.

Regionen har därmed försatt sig i en situation där man förmodligen är på kollissionskurs med vårdetablissemanget. Västernorrland har ett skamfilat rykte om sig som oförmögen att kunna erbjuda en acceptabel arbetsmiljö. Vad som dessutom är illavarslande är att akutkirurgin vid Örnsköldsviks sjukhus är allvarligt hotad på grund denna oförmåga. Därmed är man inom kort i samma läge son Sollefteå sjukhus. Oerhörda resurser spenderas också för att behålla sjukhuset i Sundsvall som specialistsjukhus. För ledande politiker har det blivit den guldkalv omkring vilken man tråder den dyrbara dansen. I och med detta är det uppenbart att vårdinsatserna i regionen är i akut behov av radikala insatser i form av nytänkande och  ny effektiv organisation

Tillsammans för världens barn.

Insamlingen för världens barn har pågått en tid och i kväll var det TV-finalen. Om större delen av Sveriges tio miljoner människor hjälps åt kan det bli ansenliga summor i potten. Och visst är det ett behjärtansvärt ändamål. Världen över är det många barn som far illa. Miljontals barn lever i fattigdom, svält och misär. Nöden är ofantlig.

Genom att medlen slussas ut via seriösa hjälporganisationer där man har stenkoll på vart pengarna går kan man väl förlita sig på att de kommer till verklig nytta. Det nationella biståndet som i år är högre än någonsin, går tyvärr ibland till tvivelaktiga projekt där pengarna har en viss benägenhet att komma i orätta händer.

En sådan här kväll går osökt mina tankar till min egen lyckliga barndom. Jag har många gånger beskrivit hur trygg och okomplicerad den var. Mamma Signe var alltid närvarande som med sitt omåttliga lugn behärskade alla kinkiga situationer. Familjebanden var väldigt starka vilket gjorde att man alltid kände sig delaktig. Dessa starka band bidrog också till att man med stolthet gjorde hängivna insatser till nytta för familjegemenskapen. Att få växa upp i en sådan trygg miljö saknar tyvärr många av Världen barn.

Inte i år heller.

Det blir den brittiske författaren Kazou Ishiguro som tilldelas årets Nobelpris i litteratur år 2017.

En författare ”som i romaner med en stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”, enligt Svenska Akademiens motivering, presenterat av ständiga sekreteraren Sara Danuis.

– Vi är otroligt glada och ganska chockade. Det är ett stort författarskap och han är fantasifull, säger Ishigurus svenska förläggare Sara Nyström till Kulturnyheterna.

Hon rekommenderar romanen ”Återstoden av dagen” som första bok för de som inte läst honom än.

– Hans författarskap står fullständigt i kulturens mitt, säger Kulturnyheternas litteraturkritiker Ulrika Milles om Ishiguro.

Ovanstående meddelande innebär i klartext att undertecknad bloggskrivare inte blir ihågkommen i år heller. Men jag får väl trösta mig med att jag troligen anses för ung. Det förväntas nog att jag skall lägg ytterligare några år på nacken innan jag är gammal nog att vara värdig nobelpriset.

För den skull får jag väl även i år hylla den gamle krutgubben med det sedvanliga eposet.

Balladen om Alfred Nobel

Den gamle krutgubben Alfred Nobel

han som fann upp dynamiten

som i sin himmel så lycklig och säll

gärna vill prisa eliten.

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris

regerar än här på jorden

det är skickligt gjort på många vis

av en man som är avliden vorden

Ett pris har han anförtrott vår akademi

det som handlar om litteraturen

det är priset med mackel och krackel i

kontroversiellt är det av naturen

För hur de än sig i världen vänder

anses det ändå vara galet och fel

trots att gubbarna tvår sina händer

får dom ändå plågas och pinas en del.

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till den person de gemensamt sett ut

många tyckare tar sig för pannan

undrar hur de kommit till sådant beslut.

Men ständigt det går år efter år

utan att gubbarna riktigt förstår

att den proceduren inte är svår

om till geniet nobelpriset går

Därför skulle de bli populära

om Jöran Lundberg fick priset vinna

ty ingen kan som han äran bära

det må alla kloka på jorden besinna

Språktest.

Jag har anmält mitt deltagande i en skrivarkurs. Det kan nog ibland kännas som en överambition för min del. Men dels är jag övertygad om att jag vid min ålder ännu har mycket att lära och dels är jag nyfiken. Nyfiken på hur man lägger upp en kurs i behandlingen av skrivandet. Dessutom kanske jag har något att tillföra.

I det sammanhanget kan jag berätta att jag mötte en bekant häromsistens. Han var tydligen en av dem som av och till följde mitt bloggskrivande och mina inlägg i BLTG-bladet. Han var imponerad av min skrivarmöda, särskilt mina poetiska alster. ”Du sparar väl allt det du åstadkommit för att kunna bevara det för framtiden”?

SJÄLVSKRIVET!

Höstrusk.

Oktober har börjat med ordentligt höstväder. Regn och rusk. Vi tömde regnmätaren i går och då var den nästan full viket betyder att det kommit 40 mm. Till i dag har det kommit 10 mm ytterligare. För de som är beroende av att grundvattnet skall fylla deras brunnar är givetvis glada och nöjda. Kraftverkens vattenmagasin är väl vid det här laget också tämligen fyllda.

Dock är det inte så inbjudande att vara utomhus i sådant här väder. Av den anledningen blir det rätt slöa och loja dagar med en del inomhusaktiviteter. Jag har arbetet undan en del vid datorn.

Fr några år sedan var jag en liknande höstdag i stugan vid Hemsjön. Vid eldens flammande sken kom då den här dikten till. Det är möjligt att den figurerat i någon blogg tidigare men håll yill godo.

Höstrusk.

I ren oktober, en riktigt höstlig dag

med regn och rusk som öser ner

En dag jag ändå minns med välbehag

ty den en dimension åt livet ger.

Då vill jag gotta mig vid brasans sken

en trivsam stund vid eldens ljus.

Skymningsljusets helgd så mjuk och len

ger åt själen ro, och värme i mitt hus.

Brasans eld den är som själva livet

den föds och lever, slocknar sedan ut.

I dess gestalt förgängelse står skrivet

och minner mig om detta livets slut.

Men vi skall endast leva i vår nutid

vår stund på jorden är en gåva ifrån Gud.

Att långsamt närma sig den underfulla frid

som ger åt själen trygghet och vila i hans bud.

En del av livets hemlighet oss gives

elden falnar, glöden brinner ner.

Livets lag med svarta kolen skrives

om en frid som endast Gud oss ger.

Så återstår blott kol och aska redan

för tidens vind den föres bort

blott en pust, en il, och intet sedan

ty livets höst oss gives inom kort

Då är det gott att än en gång förnimma

en atmosfär av helighet och ljus.

För att i livets aftontimma

lyftas ifrån jordens stoft och grus.

Ögon (diagnostik)

Det är en falang inom homeopatin som har ögondiagnostik (eller Irisdiagnostik) som sin specialitet. Genom att betrakta ögonen kan de fastställa personens status. De har uppdelat ögats iris i olika fält som speglar kroppens alla organ. Där kan de se förändringar som ger antydan om olika sjukdomstillstånd. Efter vad jag erfarit finns metoden inte vetenskapligt belagd men praktiseras av rätt många så kallade naturläkare. Som allt annat inom läkekonsten är det också många människor som av en eller annan anledning bringats att anamma den lite udda behandlingen.

I Storsjöbygden hade vi för ett antal år sedan en som praktiserade som homeopat med mottagning i hemmet. Han var också kiropraktor, då han genom hårdhänt massage försökte bota diverse muskel- och ryggbesvär. Vid sin klinik praktiserade han just ögondiagnostik. Sanningen att säga även med viss framgång. Det berättas att då han synade en patient i ögonen yttrande han följande. ”Du har en åkomma som jag inte är kapabel att bota. Det är något som sitter i analöppningen. Jag råder dig att ta kontakt med en läkare på sjukhuset.” Läkarna konstaterade att så var fallet och tog sig an åkomman. Personen sa efteråt: ”Hur kunde han se mig i ögonen, ner i magen och genom alla vindlingar ända bak i ändan. Och där se att det var något som var fel. Det är för mig en gåta.” Händelsen är ytterligare ett bevis på att man kan upptäcka mycket genom att se varandra i ögonen. Ett synnerligen intressant perspektiv.

Ögon.

Ögonen är själens spegel heter det. När jag häromsistens berättade om min farmor att hon hade så vackra och vänliga ögon kom jag att tänka på att ögonen kan berätta mycket om personligheten. Oftast när man möter någon annan människa är det ansiktet och främst ögonen man först lägger märke till. Har man då förmågan att ”läsa” dennes ögon kan man därigenom tyda rätt mycket om karaktären. För länge sen var jag bekant med en man som farit väldigt illa i sitt liv och därigenom blivit bitter och besviken. Han blev av den anledningen väldigt ensam och isolerad. Utan nära vänner och socialt umgänge. Jag engagerade mig en smula för honom genom besök då och då. Vad jag då särskilt lade märke till var hans ögon. Jag tyckte de såg ”onda” ut. De speglade hans väsen, som jag tyckte, mycket radikalt. Samtidigt hade jag en viss förståelse för hans situation. Lyckades till slut vinna hans förtroende och hans vänskap. Men hans ögon kunde jag inte förändra.

På folkhögskolan i Härnösand fanns en mycket skicklig lärare i psykologi som allmänt gick under namnet ”Knubb”. Han lärde oss mycket som jag sedermera haft god nytta av. Bland annat hur vi skulle genom att ”läsa av” personers uppträdande och manér, och då speciellt ögonen, kunna bilda sig en bild av personen ifråga. Den kunskapen har jag haft mycket god nytta av genom livet. Särskilt under min tid som ungdomsledare.

Kanhända kommer jag i någon blogg framöver skriva om ett närliggande intressant ämne nämligen ögondiagnostik.