Dyrbara sjukvårdsinsatser.

Läste i avisan häromdagen att region Västernorrlands nota för inhyrd personal kommer att nå upp till en dryg halv miljard kronor. Därmed är man i närheten av bottenplatsen i riket. Man har totalt misslyckats med att rekrytera fast anställd personal. Detta förhållande ter sig mycket märkligt då man får läsa att en lokal föreningsdriven hälsocentral, som snart öppnar i Sollefteå, på kort tid fått klartecken från trettio medarbetare, däribland tio läkare. Därmed kan man bedriva en fullgod vård utan dyra stafetter.

Regionen har därmed försatt sig i en situation där man förmodligen är på kollissionskurs med vårdetablissemanget. Västernorrland har ett skamfilat rykte om sig som oförmögen att kunna erbjuda en acceptabel arbetsmiljö. Vad som dessutom är illavarslande är att akutkirurgin vid Örnsköldsviks sjukhus är allvarligt hotad på grund denna oförmåga. Därmed är man inom kort i samma läge son Sollefteå sjukhus. Oerhörda resurser spenderas också för att behålla sjukhuset i Sundsvall som specialistsjukhus. För ledande politiker har det blivit den guldkalv omkring vilken man tråder den dyrbara dansen. I och med detta är det uppenbart att vårdinsatserna i regionen är i akut behov av radikala insatser i form av nytänkande och  ny effektiv organisation