En riktig knöl.

I går var det potatisens dag. Svenska potatisakademin har utropat den 26 november som den dag då man på ett eller annat sätt skall uppmärksamma potatisens betydelse för mänskligheten. Redan för 8.000 år sedan odlade inkaindianerna uppe i Anderna potatisen. Den ingick således redan då i kosten som basföda. Det påstås till och med att de byggde sitt välstånd på den närande knölen. Till Europa kom den med spanjorerna i mitten av 1500-talet och till Sverige under 17.00-talet Introduktionen förknippas gärna med Jonas Ahlströmer men han var inte allra först.

För den fattiga allmogen var tillgången till potatis av livsavgörande betydelse eftersom man med egna odlingar kunde säkra behovet. Det kunde hända att sovlet ibland bestod av den kvarvarande saltlaken i silltunnan då potatisen i stort sett stod för näringstillförseln. I dag utgör fortfarande potatis jämte ris och pasta basen i befolkningens matkultur. Förutom att det finns över 2.500 olika sorter kan den också tillagas på en mängd sätt. Idag när vi till middag åt fläskfilé med svampsås hade vi ugnsbakad klyftpotatis. Smakade alldeles utmärkt.

I min ungdom odlade vi rätt stora arealer potatis. Det var nämligen så att det var inte bara till hushållet den skulle räcka utan även våra julgrisar blev feta och fina på en stärkande potatisdiet. Så när vi åt potatis och fläsk var det potatisen i båda fallen som utgjorde grunden. Vi odlade också en speciell sort som benämndes ”kopärern”. De var snabbväxande och gav god skörd. Ett stående uttryck den tiden lydde så här: ”Vä stö på pärern”. Så nog är den knölen värd en egen dag.