En bild berättar.

Bilden ovan är ett flygfoto över Långviksmon taget någon gång på 1960-talet. Den byggnad jag vill uppmärksamma i min blogg i dag är det hus som förr inrymde bageri och café. Det stod alldeles i korsningen mitt i samhället. (ni hittar det säkert). Det byggdes ursprungligen av en Johan Sjölund på 1930-talet som under många år, tillsammans med hustrun Berta, sin verksamhet i huset. Om jag inte tar fel kom Johan Sjölund från Movattnet och Berta från Björnsjö. Hon var syster till Hilding Vidén, bosatt i Björna.

”Bagar Sjölund” var den gängse benämningen på mannen ifråga eftersom det var han som stod för bakandet. Berta skötte Caféet och man kunde då få ett stort glas saft och en nybakad bulle för femton öre. Då kunde man också köpa ”halvtöreskola”. Således fick man tio kola för en femöring. Bagar Sjölund bakade även jättegoda (och jättestora) rågkakor. En halv sådan med ett tjockt lager hemsmör och en flaska mjölk fick man med sig till skolan som matsäck vilket smakade supergott.

När Bagarsjölund och hans Berta blev pensionärer sålde de verksamheten till Axel Carlsson som sedan i sin tur överlät den till Sigge Sundefors. Sigge var den förste som var utbildad konditor, men också den siste som hade Café och bagerirörelse i bygden. I dag är huset rivet och bara tomten finns kvar.

En ny vecka.

Ytterligare en ny vecka ligger framför med allt vad det innebär. Vi är fortfarane kvar i Umeå men kommer att åka hem i dag. Var ny dag är som ett blankt pepper som efterhand kommer att fyllas med diverse krumelurer. Möjligen kan vissa vara mer intressanta än andra men alla är värdefulla och innehåller alla ett visst mått av innformation.

Väl hemma återgår tillvaron till gängse rutiner vilket kan vara enfördel. Både för läsaren och skrivaren. Vanemänniskor som vi är.

Väl mött!