Höstrusk.

Oktober har börjat med ordentligt höstväder. Regn och rusk. Vi tömde regnmätaren i går och då var den nästan full viket betyder att det kommit 40 mm. Till i dag har det kommit 10 mm ytterligare. För de som är beroende av att grundvattnet skall fylla deras brunnar är givetvis glada och nöjda. Kraftverkens vattenmagasin är väl vid det här laget också tämligen fyllda.

Dock är det inte så inbjudande att vara utomhus i sådant här väder. Av den anledningen blir det rätt slöa och loja dagar med en del inomhusaktiviteter. Jag har arbetet undan en del vid datorn.

Fr några år sedan var jag en liknande höstdag i stugan vid Hemsjön. Vid eldens flammande sken kom då den här dikten till. Det är möjligt att den figurerat i någon blogg tidigare men håll yill godo.

Höstrusk.

I ren oktober, en riktigt höstlig dag

med regn och rusk som öser ner

En dag jag ändå minns med välbehag

ty den en dimension åt livet ger.

Då vill jag gotta mig vid brasans sken

en trivsam stund vid eldens ljus.

Skymningsljusets helgd så mjuk och len

ger åt själen ro, och värme i mitt hus.

Brasans eld den är som själva livet

den föds och lever, slocknar sedan ut.

I dess gestalt förgängelse står skrivet

och minner mig om detta livets slut.

Men vi skall endast leva i vår nutid

vår stund på jorden är en gåva ifrån Gud.

Att långsamt närma sig den underfulla frid

som ger åt själen trygghet och vila i hans bud.

En del av livets hemlighet oss gives

elden falnar, glöden brinner ner.

Livets lag med svarta kolen skrives

om en frid som endast Gud oss ger.

Så återstår blott kol och aska redan

för tidens vind den föres bort

blott en pust, en il, och intet sedan

ty livets höst oss gives inom kort

Då är det gott att än en gång förnimma

en atmosfär av helighet och ljus.

För att i livets aftontimma

lyftas ifrån jordens stoft och grus.