En bild berättar.

Bilden ovan är ett flygfoto över Långviksmon taget någon gång på 1960-talet. Den byggnad jag vill uppmärksamma i min blogg i dag är det hus som förr inrymde bageri och café. Det stod alldeles i korsningen mitt i samhället. (ni hittar det säkert). Det byggdes ursprungligen av en Johan Sjölund på 1930-talet som under många år, tillsammans med hustrun Berta, sin verksamhet i huset. Om jag inte tar fel kom Johan Sjölund från Movattnet och Berta från Björnsjö. Hon var syster till Hilding Vidén, bosatt i Björna.

”Bagar Sjölund” var den gängse benämningen på mannen ifråga eftersom det var han som stod för bakandet. Berta skötte Caféet och man kunde då få ett stort glas saft och en nybakad bulle för femton öre. Då kunde man också köpa ”halvtöreskola”. Således fick man tio kola för en femöring. Bagar Sjölund bakade även jättegoda (och jättestora) rågkakor. En halv sådan med ett tjockt lager hemsmör och en flaska mjölk fick man med sig till skolan som matsäck vilket smakade supergott.

När Bagarsjölund och hans Berta blev pensionärer sålde de verksamheten till Axel Carlsson som sedan i sin tur överlät den till Sigge Sundefors. Sigge var den förste som var utbildad konditor, men också den siste som hade Café och bagerirörelse i bygden. I dag är huset rivet och bara tomten finns kvar.

En ny vecka.

Ytterligare en ny vecka ligger framför med allt vad det innebär. Vi är fortfarane kvar i Umeå men kommer att åka hem i dag. Var ny dag är som ett blankt pepper som efterhand kommer att fyllas med diverse krumelurer. Möjligen kan vissa vara mer intressanta än andra men alla är värdefulla och innehåller alla ett visst mått av innformation.

Väl hemma återgår tillvaron till gängse rutiner vilket kan vara enfördel. Både för läsaren och skrivaren. Vanemänniskor som vi är.

Väl mött!

Information Umeå.

Skriver några rader för att lugna alla oroliga bloggdiggare. Vi besöker just nu våra anförvanter i Umeå. Om en stund skall vi bevista en konsert i Hrdlundakyrkan vilket skall bli mycket givande, tror vi. I dag är vädret lite gråmulet men visar inga minusgrader. Åker hem till Tallbacken i morgon förmiddag.

Då synes vi mera.

Arvid och Viktor.

På en udde sydöst om Storsjön, benämnd Tämnäsudden, bodde förr i tiden på ett litet torp två bröder, Arvid och Viktor Ekström. Deras mor, som var änka, skötte hushållet till sin död. När bröderna blev ensamma på torpet städslade de en piga som hjälp med de dagliga sysslorna. Efter en kort tid visade det sig att hon var gravid och hon födde en pojke som fick namnet Ivar. Inte lång tid därefter lämnade hon sin pigplats och flyttade därifrån. Vart hon tog vägen har jag inte någon information om. Når hon flyttade tog hon inte den lille pojken med sig utan han blev kvar hos bröderna på Tämnäsudden. Det gjordes nog ingen riktig utredning om vem som var far till pojken så det hör till det dunkla. Men Arvid och Viktor tog hand om den lille som fick en bra uppväxt. Man kan gott säga att de hade ”gemensam vårdnad”.

Båda bröderna var original var och en på sitt vis vilket satte sin prägel på den lille grabbens uppfostran. Men han var välartad och arbetade hela sitt liv som lastbilschaufför. Om Arvid finns det många berättelser om hans humor och slagfärdighet. Vid något senare tillfälle kommer jag kanske att nedteckna några av hans skrönor.

Det var ytterligare en medlem i familjen och det var en okastrerad hankatt som gick under namnet Oskar. Vanligen sa man ”Slåsskar” eftersom han oftast måste hävda sitt revir vilket var väl tilltaget. Under vårmånaderna, speciellt i Mars, var han ofta ute på veckolånga turnéer för att uppvakta grannskapets alla honkatter. Då förkunnade Arvid hans verksamhet med orden: ”Min kattgubbe har redan annonserat. Praktiken inställd. Bortrest!”

Praktiken inställd. Bortrest. Kan jag också skriva eftersom min Kärahustru och jag kommer att vara bortresta över helgen och kommer inte tillbaka förrän måndag. Av den anledningen kan det eventuellt bli inställda bloggar vilket ni får stå ut med.

Jag hör väl av mig!

Skrivarkurs.

I morgon är det åter dags för en lektion i den skrivarkurs jag deltar i. Även om jag dagligen praktiserar skrivandet ser jag ändå fram emot varje lektion. Det är alltid något nytt man kan lära sig. Jag tycker att vår lärare (inna) har ambitionen att fylla varje lektion med digert kunskapsinnehåll. En nyskriven dikt får synliggöra situationen:

Att skriva är inte alltid så lätt

ty texten skall formas på enkelt sätt.

Därtill vara korrekt och rätt.

Alltså perfekt. Rätt och slätt.

Det gäller att äga finfin fantasi

om det någon mening med mening skall bli.

Dessutom greppa granna mönster däri.

Samt rytmer och rim med god harmoni.

Om än denna stillsamma strävan är svår

med livsmod och livslust till verket jag går.

Ses spränga språkliga skräckfyllda snår

som gör att jag slutligt vid slutet står.

Vårdfrågor än en gång.

I dagens avisa har sjukhusdirektör Nina Fällbäck-Svensson gjort ett uttalande angående anställning av speciell chef för kirurgen i Örnsköldsvik. Det är nämligen så att representanter för Ångermanlands läkarförbund menar att avdelningen inte kommer att fungera utan en sådan. Dessutom menar man att befattningen skall tillsättas redan under november månad vilket sjukhusdirektören också utlovat. Ett löfte som det visat sig att det inte ens är värt pappret det är skrivet på.

Enligt artikeln blir det inte en 100% chefstjänst utan en befattning som 25% enhetschef vilken möjligtvis kan vara på plats någon gång under 2018. Möjligtvis! Av detta kan man ana sig till att Nina F-S inte är hågad att göra någon förändring utan vill fortfarande ha det inflytande på verksamheten i Örnsköldsvik som hon har i dag. Detta troligen för att på sikt kunna avveckla all akutkirurgi på sjukhuset därstädes.

Denna slitning mellan olika länsdelar är på sikt förödande för en effektiv vårdverksamhet. Ett scenario som till sist går ut över regionens innevånare och dessutom kan vara ett hot mot patientsäkerheten

Landstinget Västernorrland.

Numera heter det region Västernorrland. Namnbytet genomförs nu och det kost oss skattebetalare ett antal millioner. Och så har vi begåvats med ytterligare en regiondirektör. Han bär namnet Hans Viklund. Enligt en ledare i dagens avisa är det han som skall rensa upp i träsket efter de många skandaler som de senaste åren skakat länsverksamheten. Ännu ett vanskligt kort i leken. De politiska motsättningarna mellan de båda landskapen blir en grannlaga uppgift för honom att arbeta bort. Att återupprätta möjligheterna för Örnsköldsviks lasarett att fungera som en effektiv enhet blir också en svår nöt att knäcka eftersom han därvid kommer att motarbetas av både ledande politiker såväl som sina kollegor inom sjukvårdsförvaltningen. Den som lever får väl se heter det. Men då gäller det att hålla dem vid liv medelst en effektiv sjukvård. En sjukvård som är farozonen på grund av alla stridande viljor.

För att eventuellt uppleva fortsättningen på det intressanta scenariot bör man således till att börja med skaffa sig en god natts stärkande sömn, varför jag önskar alla bloggdiggare

Gonatt och gomorron!

Guldchans.

I rapport i kväll hade man ett inslag som handlade om två neutronstjärnor som krockade i rymden. Vid krocken som kunde följas från teleskop jorden runt, bildades guld. Och inte lite guld heller. Man har uppskattat att det rör sig om en guldmängd motsvarande vår planet, jorden. Kruxet är bara att det är lite svåråtkomligt. Dessa neutronstjärnor befinner sig nämligen 130 miljoner ljusår från jorden. Även om man färdades med ljusets hastighet skulle det ändå ta 130 miljoner år att komma dit. Och naturligtvis lika lång tid att färdas tillbaka.

Mitt förslag är således att vi skall sova på saken.

Gonatt och gomorron!