En kort rapport.

Det kan alltid vara intressant att få en liten rapport om livet på Tallbacken även om det inte har hänt något egentligt av dignitet.

I går tisdag var OLD-fejs i elden igen emedan vi medverkade vid en så kallad ”sopplunch” i Ledings bygdegård. Spelningen gick väl någorlunda eftersom publiken tyckes gilla det vi presterade. Nu är det väl så att den publik som vi gemenligen har inte är så särdeles kräsen av sig, till båtnad för både dem och oss

Efter spelningen åkte jag ner till Örnsköldsvik eftersom jag var kallad till folktandvården för att åtgärda en av gaddarna. En ambitiös tandinspektör hade ansett att en av dessa uthålliga tuggverktyg var något angripen. Av vad visste hon inte riktigt. När jag då i går konfronterades med en ung gladlynt liten tjej som titulerades tandläkare ansåg hon att den utpekade molaren inte var så illa däran utan  hade en någorlunda fullgod tillvaro i min käke. Hon borrade i alla fall lite i tanden och lade en plastfyllning däri och därmed ansåg hon att den skulle nog kunna mala ned ytterigare något ton födoämne. Det var den första lyckliga omständigheten varefter det kom ännu en glad överraskning när jag skulle betala. Hon ville nämligen inte ha mer än 40 säger förtio svenska kronor för besväret. Så billigt har det nog inte blivit hos någon tandläkare ända sedan jag som liten pojkvasker var hos tandläkar Lundgren i Trehörningsjö för närmare 80 år sedan. Men penningvärdet var ju något annorlunda på den tiden då man till och med kunde köpa ”hartöreskola”.

I kväll onsdag skall jag åter följa MODO-s förehavande på rinken. Hur det nu skall gå. Kan möjligtvis vara en ingrediens uti en kommande blogg. Halleluja!