En dag att minnas.

Att det nu är riktig höst det blev jag påmind om idag när det regnade och var riktigt busväder. Jag var en sväng uppe vid Hemsjön och eldade i öppna spisen som spred värme och ljus i storstugan. Det är förunderligt hur eldskenet ger själen ro på något vis. Den skänker frid och dämpar livets jäkt och stress. Att bara sitta och iaktta lågornas rörelser är som att blicka in i livet självt. En liten dikt kom till som jag vill delge er. Håll till godo.

Höstrusk.

I sen oktober, en riktigt höstlig dag

med regn och rusk som öser ner

En dag jag ändå minns med  välbehag

ty den en dimension åt livet ger.

Då vill jag gotta mig vid brasans sken

en trivsam stund vid eldens ljus

Skymningsljusets helgd så mjuk och len

ger åt själen ro, och värme i mitt hus

Brasans eld den är som själva livet

den föds och lever, slocknar sedan ut.

I dess gestalt förgängelse står skrivet

Och minner mig om detta livets slut.

Men vi skall endast leva i vår nutid

vår stund på jorden är en gåva ifrån Gud

att  långsamt närma sig den underfulla frid

som ger åt själen vila och trygghet i hans bud