Insomnia

Ett litet sömnpiller så här vid dagens slut.

Då skall jag berätta om en gammal kvinna som bodde i vår by för väldigt länge sen. Det är berättelsen om Terje. Hon var nu gammal och till åren kommen. Bodde ensam i sin lilla stuga sedan ungarna för länge sedan lämnat hemmet och dessutom hennes man  med mycken möda och stort besvär lämnat både Terje och detta  jordelivet. Hon levde på den tiden då inte bara stugan var för trång för ättlingarna utan också det gamla fosterlandet. Alla hennes barn, tre till antalet, hade emigrerat till Amerika. Av de kortfattade meddelanden som kom i form av brev och kort, hade de lyckats utomordentligt bra i det nya landet.

Terjes pension var det inget att tala om. Den var så försumbart liten så den skulle inte räcka ens till mat åt en sparv. Men det var ingenting som bekymrade den allltid optimistiska kvinnan. För att dryga ut försörjningen vävde hon trasmattor åt folket i bygden. Av gamla flanellnattskjortor, mamelucker, blaggarnskoltar och allt annat klippbart förfärdigade hon de allra mest eleganta mattor som fok aldrig hade skådat förr. Den verksamheten var så pass lönsam att inkomsterna tillsammans med den lilla pensionen räckte till för att hålla liv i både hon och hennes grårandiga kattgubbe.

Så länge som hon orkade och benen bar henne var hon om höstarna ute i skogen och plockade olika sorters bär. Förutom att hon försedde sig själv med dessa läckerheter kunde hon också sälja en del till grannar och bekanta. Hon var gnidig och snål så det som blev över sedan alla utgifter var betalda dem lade hon i  en gammal kakburk uppe i köksskåpet. Hon tänkte att någon gång skall jag väl ha råd att åka för att besöka mina ätteläggar i Amerikat.

Det var första delen av Terjes historia vilken kommer att gå som följetong i min blogg. Det är bara det kruxet att nästa del troligen inte kommer förrän i början av 2014. Så ni får snällt ge er till tåls alla kära (och nyfikna) bloggdiggare.

Ha Ha.