Gubbröran

Varje onsdag kl. 12, under den mörka årstiden samlas ett antal ”gubbar” på biblioteket i Björna för en stunds småprat om livets trivialiteter.  Det kallas ”Gubbröran”. Jag brukar besöka sammankomsten när jag inte har något annat som är angelägnare. Vi har givetvis inte den kapaciteten att vi kan lösa livets alla gåtor men ett gott försök gör vi i alla fall. Jag har en känsla av att det är nödvändigt för en del deltatare att bara få ”prata av sig”. Allt som spontant dyker upp i form av minnen och upplevelser kan man diskutera och ventilera.

Jag är uppenbart av den åsikten att nyttan av en sådan pratstund kan inte nog uppskattas. Bland deltagarna finns också Anders Nordström som är pensionerad lärare. Av och till brukar han ta upp något särskilt ämne som vi studerar och fördjupar oss i. På det sättet är det också lite allmänbildning med i spelet. I den illustra samlingen brukar jag också någon gång nu och då testa någon av mina nya alster, mest för att kolla hur de reagerar. Dessutom brukar jag komma med några av mina skämtsamma berättelser för att locka fram ett hjärtligt skratt. Minimiambitionen i varje samling jag deltar i, är att åtminstone tre gånger få dem att stratta riktigt gott. Då vet jag nämligen att jag förlängt deras liv med minst en vecka. Om jag således upprepar den manövern varje vecka skulle de följaktligen leva i evighet. Allt efter den principen att ett gott skratt förlänger livet.

Det är ju också så, att en person som har en uppsjö av god hunor och sprider den omkring sig, får en aura av gemytlighet som lever långt efter det att personen lämnat jordelivet. En humorlös person däremot är förgäten i stort sett samma dag som graven skottats igen. I dag nämndes i samlingen en man, nu avliden, som var känd för sin goda humor och sin förmåga till livfulla berättelser. Under minst en kvarts timme levde den mannen upp igen i deras sinnen och  blev levande för dem genom det gemyt han spridit under sin livstid.

Den medicin som en humorfylld tillvaro utgör är utprovad effektiv och dessutom i stort sett fri från biverkningar. En positiv livssyn stärker således kroppen och bringar själen i balans. Jag tror till och med anden mår gott av detta.

Med det önskar jag alla mina kära bloggdiggare en fortsatt fin tillvaro i full harmoni med livet.

MODO i prekärt läge.

Jag har via Televisionen följt MODO-s matcher i SHL vilket för det mesta inte har varit så uppbyggligt. I kväll gjorde de visserligen en mycket bra match mot serieledande Skellefteå men förlorade ändock med uddamålet 0-1. Även om de börjar få ordning på sitt spel och genomgående gör gedigna insatser är det inte bra att halka för långt efter poängmässigt, eftersom det är svårt att hämta in. Dock, serien är lång och om de kommer på ”vinnarspåret” så kan det möjligen ordna sig.

I övrigt händer det inte så mycket på Tallbacken. OLD-fejs förbereder sig för ett uppträdande nu till lördag då  vi kommer stt stå för underhållningen vid en paltfest i Björna. Det där med att vara ”entertainer” fordrar sin man och möjligen håller man på att bli för gammal för yrket. Men vi har ju inga större pretentioner utan gör det uteslutande för att vi tycker det är roligt. Kanske är det också så att det hjälper oss att erhålla stimulerande aktivitet.

En tidsdikt till slut.

Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer

men den kanske bringar frid och stimulans oss ger.

Det gör dock emellertid att man sin framtid ser

då nya  tankebanor gör, det möjligen blir fler.

Det blir mera höst.

En bit in i månaden oktober känns det mer och mer höstlikt. Även om det fortfarande är sommarlikt väder (det var Brittsommar häromdagen) kan man vänta väderomslag när som helst. För den skull var käraHustrun och jag häromdagen upp till vårt fritidshus vid Hemsjön och gjorde vissa förberedelser inför hösten och vintern. Bland annat drog vi upp roddbåten på land och ställde upp den för vintern. Vi skulle aldrig kunnat få upp den tunga båten ur vattnet om vi inte hade skaffat oss ett hjälpmedel i form av en vinsch. Med linor förankrade i en stadig tall drog vi med detta hjälpmedel båten långt upp på land. Arbetet tog en stund för dessa två åldringar men belöningen fanns där i form av tillfredsställelsen att kunna klara av en sådan tung manöver.

Jag hoppas fortfarande på en lång och mild höst och en sen ankomst för vintern eftersom det finns många olika projekt att pyssla med vid fritidshuset. Byggande av en ny altan får nog anstå till våren eftersom det är så väderberoende. Däremot bör det gå alldeles utmärkt att arbeta inomhus med att renovera interiören i storstugan och sängkammaren. Nu när vi har ett nytt fungerande tak på stugan är risken för eventuella fuktskador eliminerad. Det är åtskilliga år sedan vi fixade den nuvarande interiören så det skall bli skönt att ta itu med det arbetet. Numera finns det fullgod batteridriven arbetsbelysning genom de nya LED-tekniken så det spelar mindre roll om höstmörkret gör sig påmint.

Här på Tallbacken går annars livet sin gilla gång där vi tar varje ny dag som en gyllene möjlighet. Det är ju en nåd så länge vi kan fungera något så när. Till båtnad för oss själva men också för alla mina kära bloggdiggare som säkert skulle leva ett fattigare liv utan dessa skildringar från en åldrings liv och leverne.

Sov gott.

En sextioåring.

Läste i ÖA idag att småskollärarinnan Elvy Söderström skall fylla sextio år till veckan. Det gjorde mig inspirerad nog till att skriva en vers om henne. Jag tänker också testa den som en dagsvers i ortstidningen: Sega gumman heter den.

Kommunkommandoran

den präktiga moran,

skall nu i en hast

fylla sexti bast.

Hon är inte feg

men senig och seg.

energisk, enveten

på denna planeten

Hon gnor och arbetar

strävar och stretar.

Hennes livsuppgift viken

för kommunpolitiken.

Om denna är trasslig

dålig och krasslig,

ändå, trots allt jämmer,

är det hon som bestämmer.

Så hennes belackare

och alla små stackare,

nog tålamodigt får

klaga än många år.

En helt vanlig fredag.

Så har det snart gått en vecka igen. Den första veckan i Oktober, den månad som räkans till höstmånaderna. Dessbättre har månaden börjat i ett väldigt strålande och varmt väder som nästan har förmedlat en sommarkänsla. Men tids nog blir det väl höstrusk och vinter.

I dag på förmiddagen övade OLD-fejs. En övning som var förlagd till Svedjestugan och varade i fyra intensiva övningstimmar.

Under eftermiddagen hade vi besök av Sören och Allice från Umeå som var hit till Långviksmon och stallade in sin husvagn. Vi fick i alla fall umgås med dem en god stund då vi också åt middag tillsammans.

Som oftast på fredagkvällarna blir det en så kallad TV-kväll som ofta avslutas med att vi tittar på ”Skavlans bravader”. Den person som hade antagit utmaningen att bli ny landslagstränare för det Norska fotbollslaget tyckte jag hade många goda ideer. Bland annat att man kunde använda poesin för att stärka sin självtillit. Skulle den teorin hålla kan nog alla mina kära bloggdiggare känna sig i stånd till att uträtta de allra mest häpnadsväckande saker.  Så mycken poesi och ett och varje som ni av och till matas med. Alla positiva kommentarer jag får på min blogg stärker mig också i den uppfattningen.

Med det önskar jag er alla en rogivande sömn under kommande natt. En sömn som gör att ni kan möta en ny morgondag med friskt och frejdigt mod.

God natt!

Insomnia

Ett litet sömnpiller så här vid dagens slut.

Då skall jag berätta om en gammal kvinna som bodde i vår by för väldigt länge sen. Det är berättelsen om Terje. Hon var nu gammal och till åren kommen. Bodde ensam i sin lilla stuga sedan ungarna för länge sedan lämnat hemmet och dessutom hennes man  med mycken möda och stort besvär lämnat både Terje och detta  jordelivet. Hon levde på den tiden då inte bara stugan var för trång för ättlingarna utan också det gamla fosterlandet. Alla hennes barn, tre till antalet, hade emigrerat till Amerika. Av de kortfattade meddelanden som kom i form av brev och kort, hade de lyckats utomordentligt bra i det nya landet.

Terjes pension var det inget att tala om. Den var så försumbart liten så den skulle inte räcka ens till mat åt en sparv. Men det var ingenting som bekymrade den allltid optimistiska kvinnan. För att dryga ut försörjningen vävde hon trasmattor åt folket i bygden. Av gamla flanellnattskjortor, mamelucker, blaggarnskoltar och allt annat klippbart förfärdigade hon de allra mest eleganta mattor som fok aldrig hade skådat förr. Den verksamheten var så pass lönsam att inkomsterna tillsammans med den lilla pensionen räckte till för att hålla liv i både hon och hennes grårandiga kattgubbe.

Så länge som hon orkade och benen bar henne var hon om höstarna ute i skogen och plockade olika sorters bär. Förutom att hon försedde sig själv med dessa läckerheter kunde hon också sälja en del till grannar och bekanta. Hon var gnidig och snål så det som blev över sedan alla utgifter var betalda dem lade hon i  en gammal kakburk uppe i köksskåpet. Hon tänkte att någon gång skall jag väl ha råd att åka för att besöka mina ätteläggar i Amerikat.

Det var första delen av Terjes historia vilken kommer att gå som följetong i min blogg. Det är bara det kruxet att nästa del troligen inte kommer förrän i början av 2014. Så ni får snällt ge er till tåls alla kära (och nyfikna) bloggdiggare.

Ha Ha.

Björnamåle i sitt sammanhang.

För att göra det mer pedagogiskt  och för att ni lättare skall förstå sätter jag in ord och fraser i ett sammanhang. Således det som ni fick i läxa häromdagen.

He de däarn. Du ska int vara dardärnan int. Du töffel int kan vis däg blan falke du söm int ens ha knäft böxluka. Akt däg sä int du gör ill däg å sla hakarnskula ti luckerhärva. Du kan fäll gå oppa lon å sammel ihop nalta tå hömaln sä jäg kön he te blöta att kräka. Öm int du ä alldeles illjars vell säg. N´dänn tiberkon vä skaffe ass ska no  kalve snart för hon stå bara å janke. Nä dänn härskenfläske söm du stekte opp dä va sä nåkt sä jäg gatt rakt tjajjes. Dä va rakt oätanes. Du tart int he kruka dippå mjalkborle i jans för då äre söndamararn.

Lycka till säger jag.