Musikkafé

Som en del av er bloggdiggare har erfarit så är jag involverad i ett projekt som skall bygga en skola i Colombia. Skolan kommer att anläggas i en liten djungelby i Amasonas som heter Letitia. En grupp på åtta personer från vår bygd ska tillsammans med en organisation som heter Ankarstiftelsen åka ner till Letitia och bygga skolan. Skolan har betalts genom en insamling som denna grupp har drivit i samarbete med missionsförsamlingens Secondhandbutik.

För att ge ett ekonomiskt stöd till de som reser för att bygga skolan har vi anordnat en kväll i sångens och musikens tecken. Det var många som besökte vårt musikarrangemang ovh jag bedömer kvällen som mycket lyckad. ´Även OLD-fejs hade ett sång och musikinslag.

Så går livet vidare på Tallbacken. Vi har en rätt mild höst så nu har nästan all snö som föll förut töat bort. Jag passade på att köra hem lite ved som jag hade lagt upp efter vägen till Långvattnet. Jag fick god hjälp av min gode granne Sture Vikman som alltid är vänlig och hjälpsam.

Med en önskan om gott och angenämt varande tecknar jag högaktningsfullt

Jöran.

Dagen i dag

KäraHustrun och jag var till Movattnets bygdegård där kyrkan anordnade ”Sopplunch” för alla som var hugade att närvara. Inga-Britt Svensson från Anundsjö stod för underhållningenj tllsammans med Tore Norberg. Tore på munspel och Inga-Britt med durspel exekverade några fina melodier. Allsång och skön musik dominerade tillställningen, naturligtvis med Inga-Britt som musikant och ledare.

En härlig soppa fick vi oss också till del plus mycke prat och fin gemenskap.

En del av er har väl funderat på ”tåggåtan” som jag skrev om i min förra blogg. Det är naturligtvis så att båda tågen var lika nära Stockholm när de möttes. Lätt som en plätt.

MODO lyckades vinna över Växjö på övertid vilket innebar att det kammade hem 2 poäng och avancerade något i tabellen.

Ha det skönt alla kära bloggdiggare tills vi möts igen.

Jöran.

Några krumelurer.

Några krumelurer i sena natten mest för syns skull. Det är samtidigt ett bevis på hur man kan skriva en blogg utan att ha något att skriva om. Då kan ni ju fundera äver följande lilla uppgift. 

”Det är cirka 500 kilometer mellan Stckholm och Göteborg. Klockan 17 avgår ett tåg från Stockholm. Utan att stanna kör det med en hastighet av 100 kilometer/timme till Göteborg. Klockan 18.00 avgår ett annat tåg från Göteborg mot Stockholm. Hastigheten är där också 100 kilometer/timme. Vilken av de två tågen är närmast Stockholm när de möts”?

Fundera inte allt för mycket

Hejdå.

Fars dag.

Fars dag på Tallbacken har varit lugn och angenäm. Under förmiddagen var vi till Björna församlingshem och gemensam gudstjänst med Svenska kyrkan. ”Salig blandning” från Långviksmon medverkade med sång och musik. Dessa framförde de som vanligt med stor ackuratess. Vår präst Kjell Erik Edlund ledde gudstjänsten och predikade om förlåtelse och försoning.

Under denna konstiga höst är vädret inte att lita på. Häromdagen snöade det rikligt och klädde markerna i en vacker vinterdräkt. Nu har all den snön regnat bort och för närvarande är det 5 plusgrader. Det innebär att det åter är grått och trist. Mörkret lägrar sig över Tallbacken.

Ulrika ringde från Gotland och grattade faderen, vilket han blev mycket glad för. Barnen vilka är aktiva i olika sporter, var under helgen i Stockholm på olika tävlingsaktiviteter..

Så ligger åter en vecka framför, en vecka som kommer att domineras av Musikcafeet i Missionskyrkan på onsdag kl 18.30 OLD.fejs skall medverka med en liten snutt av programmet. Det är många fina medverkande så det blir nog värt ett besök.

På  återseende alla kära bloggdiggare.

Ytterligare järnvägsminnen.

När stambanan färdigställdes i slutet av  1800 talet var det en viktig omständighet som gjorde det möjigt att bedriva järnvägstrafik. Det var det faktum att man hade utvecklat och kunde tillverka dragstarka lokomotiv. För norrländska förhållanden med stora och energikrävande stigningar tillverkade man speciellt stora och starka maskiner. Ändå var det inte ovanligt att det var två sammankopplade lokomotiv som krävdes för att dra de tunga tågsätten. Det var alltså ånglok som vanligvis eldades med kol. Det var eldarens uppgift att se till att ha rätt fyr under ångpannan för att det skulle vara tillräckligt tryck på ångan. Under första världskriget var det brist på  kol så att man var tvungen att elda pannan med ved. Då hände det titt  som tätt att loket inte orkade dra lasset upp för de tunga backarna upp mot Långviksmon. Då sa man att tåget ”kurkade”. Då var man tvungna att backa tillbaka, elda upp fyren under pannan tillräckligt för att försöka på nytt. Förhoppbningsvis kom man då upp för stigningen.

Under andra världkriget på 40 talet elektrifierade man stambanan mot övre norrland. Jag har minnen från det arbetet. Under en rätt lång tid bodde man  i järnvägsvagnar i som var uppställda på grusspåret inte långt från vår bostad. Jag minns också det första tägsättet som drogs av ellok som kom. Det var en stor händelse eftersom det då var slut med de tuffande ångloken. På den tiden var man inte beroende av krånglande och otillräckliga signalsystem utan bansträckan var bemannad och övervakad av personal vid varje station utefter linjen. Då såg man till att varje litet avsnitt var klart för trafik. Det var ytterst ovanligt med förseningar men så var tidtabellerna inte så tajta som  i dag.

Ni får nöja er med deta lilla avsnitt historia denna sena lördagkväll.

Hejdå.

Förvinter.

Vanligtvis är november grådisig mulen. Ett undantag från det gråmulna har det varit ett par dagar. Därför passade jag på att fara upp till stugan i Hemsjön och eftersom det var soligt och fint hade kameran med mig och tog en hel del foton. Jag tänker ägna den här bloggen åt att visa en del av de bilder som fotades idag. Det är i stort sett samma vyer som jag visat förut men de skiftar efter årstiden. De visar således miljön i senhöst/förvinter.

Trots att det har varit rätt kallt har sjön inte islagt helt. Det beror på att den är så djup(nästan 40 meter på vissa ställen).

En bild av sjön tagen i motsljus och som visar den orörda naturen.

Det blir en särskild dager den här årstiden. Blåtonerna framträder rätt markant.

  
Det var nästan vindstilla vilket gjorde att sjöns yta var nästan helt spegelblank.

Det frostiga framträder i det sena novaemberljuset.

Brum brum.

Orden i ovanstående rubrik är väl ett av de ord som ingår i vokabulären i tidig ålder. Fär att härma en lastbil eller en björn blir det ofta ”brum brum” för de små. Utan att veta om det är de därmed onomatopoetiska. Det ordet används som beteckning för ljudhärmande ord och fraser.

Är man ute på ”Blocket” och ämnar göra något fynd finns ibland risken för att någon oseriös säljare ägnar sig åt tvesala. Det är när någon säljer en vara till två personer samtidigt. Kanhända är det mera korrekt att kalla det tvesalu.(båda uttrycken finns)  Bestämmelser om tvesalu finns i handelsbalken § 5 och är troligen den enda fortfarande gällande bestämmelse som var med i första utgåvan från 1734.

Så kan man vara förnumstig. Hur är man då? Enlig vissa är man”snusförnuftig” som i sin tur betyder ”självklokt förnuftig”. Ex: ”Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten” sade jägaren förnumstigt.

Så har jag än en gång förmedlat lite ordkunskap till er kära bloggdiggare. Om ni därmed inte lär er något nytt är det väl i så fall bra med repetition. Avslutar med en  ofattbart dålig limerik.

En förnumstig herre från Sala

I ordkunskap skulle kvala

Han ville därmed ge rum

Åt ett onomatopoetiskt brum

Men åkte dit på  tvesala.

Hejdå.  Jöran.

Rapport från Tallbacken.

När jag lämnade sängvärmen i morse möttes jag av två olika erfarenheter. Det första var nyheterna i radio där man meddelade att Barack Obama hade omvalts till president för en ny period. Det betyder att han även får spela andra halvlek av sin fotbollsmatch. Den stora utmaningen är väl att få Amerikas ekonomi på fötter. Den har sedan en lång tid tillbaka varit på fallrepet och börjar i dagsläget mer och mer likna Greklands.

Den andra erfarenheten var att det snöat rätt kraftigt under natten så det var att röja undan ungefär en decimeter nysnö. Det har snöat även under dagen vilket för min del  inneburit en intensiv aktivitet vad gäller snöskottning (motion, motion). Nu verkar det på långtidsprognosen som om det åter kommer att bli töväder och regn så det är inte säkert att den här snön ligger kvar.

Jag har satt vinterhjul på Ankarets släpvagn och tänker åka med den ner till bilprovningen i morgon och förhoppningsvis få den godkänd. Peppar, peppar.

Känner just nu att jag egentligen skulle ha skrivit något spirituellt och vackert fär att om möjligt fönöja alla kära bloggdiggare. Enligt vissa probabilitetskalkyler skulle det ha blivit någon vits eller någon visa. Men med anledning av alla varsel som i dagarna läggs i många stora företag kan jag väl berätta denna sedelärande historia:

Direktören:

På grund av rationalisering inom företaget har jag kallat in Svensson  för att tacka för den tid som varit.

Svensson: Så tråkigt, när ska direktören sluta?

Sov i ro i hopp och tro.