Tunnbrödsbak.

Tillgången på tunnbröd var en viktig del av kosthållet i forna dagar. Oftast hade man tillgång till egen bagarstuga med bakugn. Den tiden sprang man inte till affären och inhandlade Genebröd eller bröd av annat märke.

När jag växte upp på trettiotalet var hösten tiden för det stora brödbaket. Då framställdes tunnbrödet som i stort skulle räcka hela vinterhalvåret. Då stöptes det i det stora degtråget som rymde en deg av trettio liter mjölk. Degen tillreddes kvällen före och var så kallat kalljäst. En liten finess som brukades var att trågen ställdes på ett underlag av kraftigt papper och med lite lutning. Detta för att om degen jäste så att den rann över kanten kunde man ta till vara även den degen.

Tidigt morgonen efter var pappa Esra uppe och eldade på hällen för att den skulle vara varm när bagerskorna kom vi sex halvsju tiden. Det var oftast två äldre damer från närområdet som städslats  för uppgiften. Den ena benämndes Nickekeck och den andra Pellekeck. i verkligheten hette den ena Kristina Nilsson och den andra Kristina Persson och var svägerskor.

Jag är än i dag full av beundran för deras arbetsinsats. Jag tyckte det var en bragd att att de på en dag kunde baka av en deg på hela 25 liter. Men det tog inte lång tid för varje brödkaka. Vänliga var de också och lät oss småpojkar prova på att grädda en del kakor.

Brödet förvarades i källarens svale som var den tidens frysbox. Det innebar att vi hade färskt bröd under större delen av vintern. Så gott var det att känslan av den goda smaken kan jag känna än i dag.