Och gamla märken.

Mot ljusare tider.

Nu blir den ljusare tiden på dagen allt längre, De gamle sade förr i tiden att dagen vid nyår hade blivit ett kanksteg (tuppfjät) längre och till trettondagen en släalängd. Och det märks faktiskt vid soliga dagar att de blir ljusare.

I övrigt var den här tiden på året då de forna odalbönderna hade en något lugnare livsföring. Ofta hade man huggit och kört hem "årsven" vid den här tiden och sysslade med att såga och klyva den. Speciellt björkklabbarna var mer lätta att hugga sönder när veden var frusen.

Det hände också att man tog in hyvelbänken i köket och tillverkade ett och annat nödvändigt redskap.

Hade man timmer att avverka var det även lämplig tid för den sysslan. Ibland åtog sig också odalbonden (ovh hans söner) att mot betalning åta sig avverkning, eller timmerkörning. Detta för att i någon mån förstärka gården inkomster.

Inrutat årsmönster.

Mestadels var året inrutat i olika sysslor. Vårtiden var mest präglad av de sysslor som hörde till gårdens underhåll och dylikt.

Det var också, som jag tidigare skrev en period med en något stillsammare tillvaro, Detta kanhända som kompensation för vårens och sommarens mer arbetstyngd tillvaro.