Eftertanke.

Ett nytt år

Det är något ständigt återkommande inför varje nytt år. Man kommer då gärna att tänka på vad som eventuellt kommer att hända under det år som ligger likt ett oskrivet blad inför kommande osedda dagar. Något som man kanske skulle ställas inför allt framtida dunkel.

Jag minns när jag mot slutet ac 1990-talet såg fram emot ett kommande millennieskifte. Frågan jag då ställdes inför var de om jag någonsin skulle få uppleva det nya århundradet. Och nu är jag inne i dess tredje tiennium. Ett prov på hur lite vi egentligen vet om vår framtida tillvaro.

Men icke förty,

Jag kan ändå inte undgå att ibland låta mina tankar och funderingar kretsa ring dessa frågor. Sett ifrån ett vidare tidsperspektiv är vårt varande här en ynka liten parentes i tiden. ett flygande flarn på tidernas hav. Men ändå inte utan mening och substans. Det är även av stort värde hur vi formar vår tillvaro. Den är ju en del av det världssamfundet.

En dikt jag fann i mitt digra arkiv får fullborda dessa tankar.

Den heter

Tankar vid årets början.

Vad har jag gjort av den tid som gått

Den tid som av nåd jag fått,

den jag lyckligt rönt.

Det har ju varit här min lott

att ständigt njuta livets gott

och prisa det som skönt.

Då. vid eftertankens dag,

många dunkla ting har jag

som rör mitt sinne.

Ting av mångahanda slag

och som ständigt överlag

samlats i mitt minne.

Men att finna tidens under

i dessa minnesvärda stunder

är en konstig visa

Det är en ruelse varunder

eftertankens alla funder

jag ej här kan prisa.

Ty livet är den tid som rår,

att väl förvalta den vi får,

som uppgift att beakta.

Dag från dag ifrån oss går

som lämnar många djupa spår

en sanning vi skall akta.

Men det finns ännu tid att tänka.

Eftertankens silversked kan blänka

över varje dag.

För att framtidstro oss skänka.

Samt våra dagar sammanlänka

till ett liv med välbehag.