Rakt ut i vädret.

Emellanåt brukar jag i min blogg kommentera vädret även om det är ett ämne som inte är så upphetsande eller intressant. Kan möjligen vara dokumentärt. Ifrån att ha haft ett väderläge som visat på åtskilliga köldgrader ha vi nu begåvats med mildare temperatur. Det är för närvarande plusgrader och i kväll regnade det lite. Det kan vara orsak till att det bir åtskilligt halare på våra vägar. Enligt en viss prognos som jag brukar rådbråka skall det rätt milda vädret vara rådande åtskilliga dagar till.

Det har de senaste åren varit en tendens till att det inte har blivit någon riktig vinter så här före jul. Den tendensen verkar visa sig även i år. Om det är något som kommer att vara rådande i fortsättningen återstår att se. Och givetvis är så som jag har skrivit i någon blogg förut att vi får ta det väder vi får och vara nöjd med det. Milda vintrar är ju till gagn för de som har dyra uppvärmningskostnader i sina bostäder. Det märks också i mindre vedåtgång. Hipp Hipp.

Med det skriver jag som alltid: Gonatt och gomorron.

Ett minne.

Dä ä rolit då de flyg, bant de flyg at öga.

Sa na Hulda å cykla vidare.

Å dä ä sä sant söm dä ä sagt..

Poesihörnan.

Ett arrangemang som infinner sig en gång i månaden är Poesihörnan. I en undanskymd sal på övre våningen i Örnsköldsviks stadsbibliotek samlas en gång i månaden ett illustert sällskap och deklamerar sina alster för varandra. Torben Johansson och jag brukar ibland åka ner och övervara den annorlunda seansen. Givetvis blir det också så att vi ibland medverkar med någon dikt eller sång.

I dag var det ett sådant tillfälle då vi deltog i en sådan samling. Det är ett tjugotal människor i olika åldrar som var samlade. Nästan samtliga hade något eller några dikter som de läste. Eftersom det inte är någon uppstyrd tillställning blir innehållet tämligen ostrukturerat. Dikternas innehåll blir således mycket varierat. En del talar rimmade ord om sin mamma och en del om sin mormor e.t.c

De flotta bibliotekslokalerna till trots har samlingspunkten en urusel förstärkaranläggning. Detta kombinerat med att de flesta inte har det minsta mikrofonvana gör att det inte är många som har förmågan att ta till sig de olika budskapen. Det stora värdet i denna samling är nog att det finns ett forum där man  kan delge andra sina tankar i diktform. Även om jag måste säga att flertalet dikter inte uppbringar särdeles hög kvalitet. För att vidimera detta bifogar jag en dikt som heter

Rimsmidarens dilemma.

Den som skriver poesi

har det inte särskilt lätt

Det måste finnas rytm däri

som gör att varje strof känns rätt

Det skall finnas form och färg

i varje  enkel mening.

Därtill vara must och märg

i alla ords förening.

Nödrim platsar ej så bra

och halvrim kan ej heller gå.

Språkfel vill vi inte ha

och stavfel likaså

Så det kan bli en svettig pärs

som inte är så ringa.

Att få finess i varje vers

och ljuvlig poesi frambringa

En fredagsblogg.

En skrivning om ditten o datten. Såg MODO spela en match mot AIK i kväll. MODO lyckades vinna efter 3-3 i fulltid och straffläggning. Tog därmed två välbehövliga poäng.

Har totat ihop en dikt till min blogg häromdagen som lyder så här:

Lärinna.

Förste dan däri skola

va den längste önner sola

Å lite  vätte ommafalt

Å lärinna hadde langa tjola

de va sä man kömne kola

å främmat vare överallt

Baki nacken hade na n´knut

sä håre sto sömmen but

kring skaal´n på na.

Å brösta dam pute söm ut

sä dä tog allri na slut

på barmhertigheten å na.

Å glasöga skull je ha sett

bôgara satt lite snett

å desutöm va dam svart.

Ja tänkte: Hon töfel jett

ha sä pass oherrarns vett

att hon byte glasöga snart.

Men man såg görning glasöga på`na

att hon könn vara snäll vä båna

då hon va på dä löte

Sä jäg lite grann börje  tråna

att fo lärdomen å`na

etter detta onaskliga möte.

Gvadd´n  på sladd´n

Na Sara va på tjocken igen

sen sist vare rakt länge sen

söm hon va PDV

Sä öm hon sku fo n´dän gvadd´n

sä kömmen jussön på sladd´n.

Dä va int na anne vä de.

Men hon feck rakt e stilite bån

hon va rakt nalta ampen på´n

Ja. hon va bå gla å förnöjd

Tänk en sån lycka dä är

att fo en snån rekorderlinen kär

dä va då en himmelens fröjd.

Trampar in i Vita Huset.

Det har varit något turbulent dygn med anledning av det Amerikanska presidentvalet. Valet har stått mellan Donald Trump och Hillary Clinton. De flesta opinionsundersökningar har gått till förmån för Hillary Clinton och många tog för givet att hon skulle bli Amerikas nästa president. Men troligen har prognosmakarna blivit förda bakom ljuset av vissa väljargrupper. Det kan också vara så att Trump varit lite smartare i sin kampanj och riktat sin propaganda till rätt väljare.

Nu är det i alla fall avgjort vilken som blir USA-s president de närmaste fyra åren. Frågan som då poppar upp hos en blåögd bloggskrivare är hur det kommer att påverka livet här på Tallbacken. Man kan nog inte hoppas på att republikanska politiker ska ha någon inverkan på vedhuggning, vedeldning och snöskottning här i lilla Långviksmon. Det får jag nog ombesörja själv även i fortsättningen. Rätt man på rätt plats.

Det är ingen lätt uppgift som den nyvalda presidenten har framför sig. Att styra en kontinent med en ekonomi som är på ruinens brant. Med över femtio olika stater. Frågan är väl inte i första hand hur mycken välfärd man kan ge människorna utan snarare hur många krig har man råd att delta i. Det finns också risk att många förändringar till det bättre som Obama är på väg att genomföra blir kullkastade.

Med tanke på alla dessa stora uppgifter Donald Trump har att ta sig an är det nog bäst att jag fortsätter med min snöskottning och vedhuggning.

Gonatt och gomorron.

Förste skoldan

Dä hade vöre  n´ värmen sömmar. Öm man int  räken vä slattanna sä va jäg å mine bröder ledin rakt myttje. Vä bada däri Katttjenna två tri ganger på dan. Mitti sömmarn hade jäg  bleve sju år å jäg skull gå däri skola at höst¨n. Nu skull e börjes e anne liv. Nu vare mer ella minner slut på ledidagarn. Töckena dagar då jäg könne göra va ja velle. Ja, ja hadd ju prove på å ärbet däri fabriken då pappa stampe rörern. Skötta bruke ditti oppfodringsverke. Men dä va jussum farket för jäg feck ju betart. En krona öm dan va myttje pärninga. Men nu skull skola börjes.

Jäg hadde fott överta storbroschans röggsäck. Han va utta´na grått´e smärtingstyg. Broschan han hadde fott en aen en. Mamma hadde  gjort smörgåsa bårti två rågkakkehalver. Åsse en lit´n flaske vä mjalka ti. Vä röggsöcken på röggen knata jäg iväg ditva kafesjölunds för där stärne skolbuss´n. Jäg blev nalta ampen då jäg såg hur storpajka geck å ”btättes”. Dam hade ju redan gått i skola en fyre fem år. Dam visste ju hörre dä var, men jäg jäg begrep ju intjvätt.

Sä kömme buss´n å jäg jäg sätte mäg längst fram för storpajka dam knata iväg å sätte säg längst bak. Då va sä smårningöm kömme fram sä skull förstklass´n hall dell däri Betelkapelle. Jäg farde ju annere båna sä  jäg hitte rätt. Å då vä kömme im i skolsal´n  där va skull hall dell feck va sätta´s te´n skolbänk var. Va va nättopp tretti stycken söm skull börj skola n´dänn höst´n.

Då jäg anvara lärinna bev jäg rakt nalta förskräckt. Dä va ne tjockt å rönt e fruntimmer söm hdde glasöga på nässsan. Framdell, däppå bröste, hade na tjvå store pössara söm stog ut rakt onaskelet. Jäg hade hört talas öm na förut för dä va en söm sa att de ”var en mycket barmhärtig kvinna”. Men dä va int sä falit söm jäg trodde för hon va rakt snäll vä ass. Fast hon va nalta gevogen, sä könne na no ta onga på rätt sätt.

Jäg hadde söm dam sa lätt för mäg i skola sä dä geck rakt bra. Men na myttje intresse för läxern hadde ja ju förståss inte. Dä va myttje roligare å vara neri snickarboa å hall på vä lövsågninga. Å dessutom könne ja ju sälje ne å fo in nan krone.

År ätter år geck önner skoltin å sä smårningöm slute jäg ätter sex i Hemlings lägre allmänna lärosäte för att börje i livets skola söm va av en helt anne sortimang. Å kanske snart äre  examen i den å.

Fågelmäniskor.

Har ni tänkt på att människor kan va som fåglar med olika egenskaper.

En del människor är som Korpen vid vägkanten ivrigt smaskande på vad som finns kvar av andras olycka. De kraxar och kvider och skvakar utan att egentligen veta vad de skvallrar om. Utan minsta omtanke tjattrar de om allt och ingenting.

En del är som Strutsen. De sticker huvudet i sanden i tron att de då gömt sig för världen. Krampaktigt kramlande sig fast vid en illusion och på flykt undan det som ter sig svårt.

En del är son Örnen, ivrigt spejande efter nya erövringar. Ständigt på jakt efter mer och är sällan nöjd med det som är. De gör alltid ett stiligt intryck på sin omgivning och älskar att stoltsera. Till deras fördel kan sägas att de alltid är mån om sina nära och kära. De kan således vara mycket omsorgsfulla.

En del kan vara som Påfågeln. De älskar att stoltsera med sin egen grannlåt och förträfflighet. Ständigt i blickpunkten och trivs med sin tillvaro då de är föremål för andras uppmärksamhet. Älskar det onyttiga.

En del är som Svanen stiligt glidande omkring för att visa sin praktfullhet. Alltid trogen mot sin omgivning och alltid redo till försvar av det som de anser som sitt.

Men en del kan också vara som Uven eller Ugglan som likt bloggskrivaren är vaken till sena natten och som hoar om allt tokigt och visst. Gemensamt har de också den egenskapen att de är väldigt nyfikna på allt som händer och sker runt omkring dem. De båda sover också rätt mycket på dagarna. Tjoho!