Aftonsång.

Det lider mot kväll dagen är till ända

mitt dagsverk är slut, bringat till final

En aning av ett stoft skall mitt sinne lända

blott ett  korn i universums sal.

Ack så smått och ringa skall det ändå ge

någon liten aning utav evigheten

När det mot natten lider vill jag mig bege

till rofylld nejd och känna trivsamheten.

I tidens längd och mina dagars rad

var ny morgons absoluta ro

När livets timmar bildar en parad

så tidens rara rosor där kan  gro.

När jag slutligt finner stillsam frid

från dagens  många små bestyr

slut är arbetsdagens jäkt och strid

då jag från all min längtan flyr.

Jag sluter mina ögon, stillheten är min

dagens larm har tystnat, sakta domnat

med ljuvlig harmoni och rofyllt sinn

jag i morfei armar lugnt har somnat.