Fågelmäniskor.

Har ni tänkt på att människor kan va som fåglar med olika egenskaper.

En del människor är som Korpen vid vägkanten ivrigt smaskande på vad som finns kvar av andras olycka. De kraxar och kvider och skvakar utan att egentligen veta vad de skvallrar om. Utan minsta omtanke tjattrar de om allt och ingenting.

En del är som Strutsen. De sticker huvudet i sanden i tron att de då gömt sig för världen. Krampaktigt kramlande sig fast vid en illusion och på flykt undan det som ter sig svårt.

En del är son Örnen, ivrigt spejande efter nya erövringar. Ständigt på jakt efter mer och är sällan nöjd med det som är. De gör alltid ett stiligt intryck på sin omgivning och älskar att stoltsera. Till deras fördel kan sägas att de alltid är mån om sina nära och kära. De kan således vara mycket omsorgsfulla.

En del kan vara som Påfågeln. De älskar att stoltsera med sin egen grannlåt och förträfflighet. Ständigt i blickpunkten och trivs med sin tillvaro då de är föremål för andras uppmärksamhet. Älskar det onyttiga.

En del är som Svanen stiligt glidande omkring för att visa sin praktfullhet. Alltid trogen mot sin omgivning och alltid redo till försvar av det som de anser som sitt.

Men en del kan också vara som Uven eller Ugglan som likt bloggskrivaren är vaken till sena natten och som hoar om allt tokigt och visst. Gemensamt har de också den egenskapen att de är väldigt nyfikna på allt som händer och sker runt omkring dem. De båda sover också rätt mycket på dagarna. Tjoho!