Gråvinter.

Mörk November sveper kjolen

omkring sig som en tjock ridå

dis och dimma skymmer solen

kort är dagen, daggig dunkelgrå.

Det är svårt att se en strimma

av den sol som molnen skymmer

hastigt kommer aftontimma

dunkelt dis den endast rymmer

Det är då skönt att blott få trivas,

värmas vid en stockelds ljus

av livets lågor få upplivas

långt från tidens jäkt och brus.

Därför vill jag njuta livet

hän från dagens larm och strid

det som i anden blir mig givet

ger mig ro till evig tid.

Men vad är tiden vad är livet

blott en eld som brinner ner

det finns inget som är givet

om man blott till jorden ser.

Dock det blir en gång en ljusnig

bortom det som varit grått

en ljuvig känsla av förtjusing

då vi ljuset en gång nått