Allhelgonafinal.

KäraHustrun och jag besökte i afton en gudstjänst i pingstlokalen Torsbacken som en sorts final på helgen. Där uppträdde en lokal sångkör som heter ”Ny Glädje”. Namnet till trots sjöng de nästan  uteslutande mer än femtio år gamla sånger. Sånger som man minns från ens barn och ungdomstid. Något som slog mig var att praktiskt taget alla sånger gick i ¾-delstakt. Man valsade sig igenom hela sånggudstjänsten.

En frågeställning som kom nära inpå mig var om det möjligen blir samma förhållande i den himmelska kören. Om evigheten lång det kommer att vara så att hela änglaskaran dansar vals till den gudomliga strängmusiken. Inte en enda Mazurka eller Snoa som omväxling. Att vår Herre kommer att få skavsår i öronen år alldeles uppenbart. Men frånsett att lokalen verkade tjväruppvärmd, var det en god gemenskap.

Det fortsätter att vara frostgrader. Just nu är det nästan 10 grader minus här uppe på Tallbacken. Kanske 15 nere vid sjön?  Då prisar jag ”govärmen” som jag gjort ett flertal gånger tidigare. En ny vardagsvecka ligger framför med allt vad det innebär. Det är inte så mycket ”inbokat” så det blir väl några lugna dagar. Men först naturligtvis en stund i guden insomnias sköte.

Så därför: Gonatt och gomorron.

Minneshögtid.

Traditionellt är det varje allhelgonaafton en vacker minneshögtid i Björna kyrka. Jag och KäraHu var bland de som vr samlade. Vid det tillfället  är det även ljuständning för alla som avlidit i församlingen under året. En mycket fin tradition tycker jag. Jag var också och kollade ljusen och lyktorna på våra anhörigas gravar. De lyste väldigt fint. Det var en anslående syn att se alla de ljus som var tända över hela kyrkogården. En mycket fin allhelgonahelg även om det verkar som det blir rätt kyligt i natt. Redan n är det inemot minus 9 grader. Men det är faktiskt rätt bra om det fryser till lite innan vi får mer snö. Ordentlig kärnis på sjöarna och väl fruset i markerna är en förutsättning för någorlunda säker skoteråkning senare i vinter.

För ett antal år sedan var jag en allhelgonaafton upp vid stugan i Hemsjön och från altanen hörde jag kyrkklockorna ringa in helgfriden. Jag fick då inspiration att skriva en dikt som heter ”Tankar vid en klockas klang”.  Jag bifogar den till minblogg ni i kväll.

Tankar vid en klockas klang.

Långt i fjärran hörde jag klockornas ljud,

genom hädangångnas ande, en hälsning från Gud.

De vill höja sin röst  i allhelgonatid,

för att ge oss ett budskap om stillhet och  frid.

Så minns vi de alla som gått före oss

bland myller av mänskor de var blott ett bloss

Men vår Herre och Mästare ger oss ett bud,

alla som svunnit var älskad av Gud.

Så var de blott flarn uppå tidens hav

vid en evig sekund blev de bäddad i grav.

Men de lever bland oss med de minnen de gett

till tröst uti saknaden har Gud så berett.

Så lever vi blott med den styrka Gud ger,

ty han med  sin omsorg till den sörjande ser.

Han ger oss förtröstan, tro och hopp

till dess också vi fullbordat vårt lopp.

Bredbandet funkar igen.

Jag skall väl lugna alla oroliga bloggdiggare at nu funkar internetuppkopplingen som den skall igen. Det är fortfarande lite problem med den fasta telefonen men det skall nog fixas också. TV-mottagningen funkar som den skall så att jag kunde se Ångermanland ta sig till semifinal i TV-pucken. Tills vidare får vi lita oss till mobilnumret 0703530102.

Allhelgonakväll.

I morgon är det Alla helgons dag och det ger oss anledning att på olika sätt minnas de som gått före oss. Av den anledningen har jag varit upp till kyrkogården i Björna och tänt ljus på de gravar där våra anhörigas kvarlevor ligger. Jag ser det som viktigt att så här i allhelgonatid att på detta sätt minnas dem.

Jag tycker också att det är en vacker syn att se alla ljus som i den mörka höstkvällen lyser upp kyrkogården. Dels är det en vacker syn och dels så vittnar om att de som varit före oss inte är alldeles bortglömda.

Troligen kommer vi att i morgon besöka Björna kyrka för att övervara den minnesstund över de som avlidit under föregående år. Det brukar vara en fin högtid då man tänder ett ljus till den bortgångnes minne. En dikt bifogar jag också denna blogg ed anledning av helgens betydelse. Den heter mycket riktigt Ett ljus

Ett ljus.

Ett ljus över stoft som förgängelse tär

bär en hälsning från hädangångnas värld

Det minner oss om hur de verkade här

hur de härstädes redde sin färd.

Fast stoftet i graven förgängelse ser

förintas och åter blir mull

Finns det ett hopp som himlen oss ger

ett hopp för frälsningens skull.

Så är ett ljus över stoftet tänt

En flämtande låga för livet.

Det budskapet blir i förgängelsen sänt

men blir oss i evighet givet.

Vårt liv är ett stoftkorn i rymdernas hav

som vittnar om livet och döden

det minner oss om den hälsning som gav

hugsvalande ro över  timliga öden

Så låt oss då tämligen  väl besinna

den sanning som över stoftet står

om frid och förlossning vi slutligt skall finna

vår himmelska väg över nåden går

Så minner ett ljus om det som är och som varit

det som blir tänt i  allhelgonatid.

Vittnar om tider som hädanom farit

och som slutligen ger oss en himmelsk frid.

Tekniska problem.

Det kunde ha varit bloggtorka på riktigt i dag. Vi har nämligen svårigheter då bredbandstekniken inte fungerar fult ut. Vi har under en veckas tid haft problem med TV-bilden då de hackat sig fram hela tiden. Vid kontakt med Telia fick vi inte någon rätsida på detta förhållande. Eftersom de misstänkte att det kunde vara något fel på Rautern har de levererat en ny som vi installerat. Men problemen med anslutningen är fortfarande kvar varför vi nu misstänker att det är något som fallerar med ingående signalen.

Jag försöker skicka iväg detta med mitt mobila bredband så ni får veta att vi är vid liv här på Tallbacken omständigheterna till trots.

Gonatt och gomorron.

En annorlunda skildring.

Jag har i min ägo ett dokument som har rubriken  ”Falke rönt sjön”. Det framgår med all önskvärd tydlighet att sjön det är Storsjön och i byarna som omger den, Långviken, Långviksmon, Svedjeudden, Näset och Movattnet beskrivs många av de som hade sin hemvist där en gång i tiden. Det är Jan Hörnell som är författare till alla  korta  beskrivningarna av olika personer..

Jag nöjer mig med endast ett par exempel ur samlingens många karaktärer. Om pastor Daniel Hellström, som bodde och verkade i Långvikson under många år skriver han: ”N¨Hellströmen han å väl en söm man kan kall för frälst. Vicken finen männisch.” En annan person är Erik Lindkvist som var vaktmästare på Folkets hus och skötte biljettförsäljningen vid biografföreställningarna. Honom beskriver ha med följande ord: ”Å Lindkvist´n i Mattarbodum han kalle vä för Sniff,Sniff. Å hadde han int na anne göra sä reve´n biljetta på bion

i Folkets hus”. Jag har en liten dikt om honom som jag bifogar bloggen.  Håll till godo:

Erke Lindkvist å a mor

Neri källaren bor

Erke Lindkvist å á mor,

å han försörjer sin gamla mor

ty han gnetar och gnor, 

med alla trasiga skor

åt grannar å bybor.

Inkomsten är inte stor

Men de bor billigt hos sin bror

så det är nog som jag tror

att välståndet ändå gror

hos´n Erke å a mor,

om de på honom beror.

En annorlunda skildring.

Jag har i min ägo ett dokument som har rubriken  ”Falke rönt sjön”. Det framgår med all önskvärd tydlighet att sjön det är Storsjön och i byarna som omger den, Långviken, Långviksmon, Svedjeudden, Näset och Movattnet beskrivs många av de som hade sin hemvist där en gång i tiden. Det är Jan Hörnell som är författare till alla  korta  beskrivningarna av olika personer..

Jag nöjer mig med endast ett par exempel ur samlingens många karaktärer. Om pastor Daniel Hellström, som bodde och verkade i Långvikson under många år skriver han: ”N¨Hellströmen han å väl en söm man kan kall för frälst. Vicken finen männisch.” En annan person är Erik Lindkvist som var vaktmästare på Folkets hus och skötte biljettförsäljningen vid biografföreställningarna. Honom beskriver ha med följande ord: ”Å Lindkvist´n i Mattarbodum han kalle vä för Sniff,Sniff. Å hadde han int na anne göra sä reve´n biljetta på bion

i Folkets hus”. Jag har en liten dikt om honom som jag bifogar bloggen.  Håll till godo:

Erke Lindkvist å a mor

Neri källaren bor

Erke Lindkvist å á mor,

å han försörjer sin gamla mor

ty han gnetar och gnor, 

med alla trasiga skor

åt grannar å bybor.

Inkomsten är inte stor

Men de bor billigt hos sin bror

så det är nog som jag tror

att välståndet ändå gror

hos´n Erke å a mor,

om de på honom beror.

Även den här vintern är snön vit’

Vinterns första snö kom första dagen i november. Jag hade den uppfattningen att det skall vara olika färger på snön för varje år, ungefär som majblommorna. Men den som kom idag var vit,  precis som alla år förut. Det får vi troligen vara nöjda med. Nu var det visserligen inte mycket snö som kom, bara lite puder så pass att marken blev vit. Men prognosmakarna har varslat om mer av den vita varan så vi får väl avvakta och se hur det blir.

Det vore önskvärt att det skullevara några frostnätter först så att det blir riktig kärnis på sjöarna och ordentligt med tjäle i marken. Men det ordnar sig säkert med tiden. Vintertiden är vanligtvis en tid då livet flyter lugnare och det inte är så mång aktiviteter på gång. Det är faktiskt rätt skönt att ta det lugnt emellanåt.

På tal om att ta det lugnt är det troligtvis snart dags för den obligatoriska dygnsvilan varför det kan kännas rätt att avsluta denna rätt meningslösa blogg, och säga

Gonatt och gomorron.